Parisarna förstås! Mens vi minns Bastiljens stormning 1789

Jaja, Lenngren, tyst nu. Tänk på att spara några ord till Parisarna, du kan inte slösa energi på dessa farmarbiffar”. Huruvida Axel von Fersen verkligen sade så till Anna-Maria Lenngren kommer vi nog aldrig få klarhet i, däremot är det bombsäkert att han yttrade precis dessa ord på det lantligt belägna värdshuset Hard Gavotte Café i Medicinarspexet uppsättning ”Röda Nejlikan” år 2001. Parisersmörgåsen är annars inget man vanligtvis förknippar med von Fersen, däremot med den nöt- eller kalvfärs som, eventuellt blandad med hackad kapris och d:o inlagd rödbeta, smetas på en skiva formfranska varefter hela härligheten steks gyllenbrun i smör. Sedär, Parisaren i all sin nystekta glans, varför inte serverad med stekt ägg och en liten sallad för att fräscha upp? Det hade i vart fall vi då vi firade Frankrikes nationaldag njutandes våra Parisersmörgåsar på det medellantligt belägna värdshuset ”Familjen R” i Karlskoga – rekommenderas starkt!

Om man inte har bröd, kanske någon undrar, varför då inte smeta färsen (eller Fersen) på en bakelse istället? Det är den sortens inställning som ger upphov till uppror, för att inte säga revolution. Harakira hjälper då föga men man kan däremot trösta sig med kir, t.ex Haglösakiren. Den njuter vi härnäst.

About these ads

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s