Trekungamiddagen…

…är skapad för ”att hylla de heliga tre konungarna som pulsade sin ban på jakt efter en stjärna, med guld, rökelse och myrra.” Helt sonika bjöds tre kungliga gäster in till kalaset och dessa dök upp i fullfjädrad österländsk kungastass; turbaner, tiara, mantel och medaljer och bärandes guldnougat, chipotle (dvs rökt jalapeñochilli) och Myrr! Dessa överlämnades till det lilla barnet fött i december, låt vara att dottern kom till världen redan förrförra året.

För att säkerställa middagens kunglighet kontrakterades kungarna även till att bereda själva maten och sålunda, i viss mån, kompensera värdens lätt optimistiska tidsplanering.

Under matlagandets gång serverades som fördrink norsk ”KONGEPJOLTER”, identisk med hederlig svensk kejsargrogg – konjak och champagne alltså. Kungarna och värdparet lät sig väl smaka, dottern snaskade välling.

Trekungamiddagen skall enligt Palsternackan inledas med ”SJÖTUNGA GUSTAV V” d.v.s. ”Sjötungsfiléer, hoprullade inuti urkärnade syrliga vinteräpplen, kokas i vitt vin, överhällas med hummersås, dekoreras med hummerstjärtar och serveras med risrand”. I vart fall i vårt hushåll är januari månad inte en av de fetare och sålunda har menyn justerats något. Det är oklart om någon kung skulle låna sitt namn till ”Rödtungefiléer, hoprullade kring strimlade glosteräpplen, kokas i vitt vin och fiskbuljong på tärning, överhällas med hummer- och havskräftsås, dekoreras med en bit tinad fryst hummer och serveras med risrand”. Det var i vart fall vad som landade på tallrikarna och avåts under muntra tillrop, smackningar och önskan om mer sås.

Efter fisken serverades ”LAMMKOTLETTER HENRI IV, vilka, stekta, överhällas med bérnaisesås, garneras med kronärtskocksbottnar fyllda med ärter, och serveras med paillepotatis, dvs flottyrkokta strimlor av KING EDWARD VII”. Ingredienserna till denna rätt var överraskande nog i det närmaste identiska originalet men trots detta tillstötte vissa problem. Första försöket att fritera extremt finstrimlad potatis i en treliterskastrull med två liter het olja visade sig ge upphov till en lipofil geyser som skickade oljan över spis och golv. Andra försöket, med samma kastrull men mindre olja, gav lustigt nog upphov till i stort sett samma effekt. Även om själva tillagandet av kötträtten gav associationer till Fawlty Towers-avsnittet ”Gourmet Night” rönte det färdiga resultatet uppskattning av såväl kungar som värdpar.

Enligt Palsternackan skulle det vara prinsesstårta till kaffet men detta reviderades i kraft av hustruns mandelallergi, en av kungarnas glutenintollerans och undertecknads prinsesstårteaversion. Sålunda avnjöts istället Plättbakelse med drottningsylt och drottningsirap. Och det var inte något dåligt byte.

Efter välbehövlig eftersläckning summerades aftonen med Balthazars odödliga ord ”Krubba är det som gäller”.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Trekungamiddagen…

  1. Karinko skriver:

    Du? Tidsoptimist? Jag minns nån slags pastarätt nån gång i forntiden. Tur det alltid är värt väntan!

    • palsternackan skriver:

      Jag är ju bortskämd med ett fantastiskt socialt skyddsnät, precis som den gången var det till Trekungamiddagen min hustru och min kompisar som hade tålamod och räddade situationen när jag höll på att ge upp hela palsternacksprojektet. Tack Emma, Lisa, Jonas och Fredrik!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s