Hamburgaren på stan

Enligt min enkla mening kan detta betyda en av två saker:

  1. En genomstekt f.d. fryst hamburgare av konventionell snabbmatstyp, tunna pommes frites, läskeblask. Låt oss kalla detta ”snabbmatsburgaren”.
  2. En rejäl bit färskmalet nötkött, stekt enligt kundens önskemål, serverat med klyftpotatis/tjocka pommes frites och trevliga tillbehör som t.ex cole slaw och möjlighet att få öl eller vin. Prismässigt går den på det dubbla, eller mer, gentemot snabbmatsburgaren, låt oss kalla detta ”pubburgaren”.

Båda dessa varianter har sitt existensberättigande. Den först typen nyttjar jag gärna och med glädje när tiden är knapp och jag är på väg mellan olika engagemang. Den andra typen är för mig ett perfekt ackompanjemang till god öl och gott sällskap en afton på puben.

Vid sidan av den grundläggande uppbyggnaden kan man säga att dessa två varianter är som ett par avlägsna släktingar, de har namnet men inte så mycket mer gemensamt.
En undergrupp till den andra typen av burgare skulle jag vilja betitla ”Skamburgaren” (engelska ”Shamburger”). Detta är en maträtt som ytligt är förvillande lik den sanna pubburgaren men som är behäftad med diverse fel. Å ena sidan liknar den pubburgaren i det att den har samma storlek, ligger på en porslinstallrik, serveras på restaurang med serveringsrättigheter och har ett pris som en pubburgare. Å andra sidan liknar den snabbmatsburgaren i det att köttet är tunt och väl regelbundet format och/eller tillbehören har varit frysta. Ytterligare ett säkert tecken på att det är en skamburgare är att man bara kan få den genomstekt.
Till skillnad från de två grundtyperna menar jag att skamburgaren inte har något existensberättigande. Den bör inte serveras någon stans och jag uppmanar alla som blivit utsatta för skamburgaren att protestera å det grövsta!

Idag är vi på väg till ett bröllop. Väl medvetna om att det kan gå väl lång tid mellan vår nyligen avätna lunch och bröllopsfestens första tugga mat är det läge att ladda med en snabbmatsburgare. Tio kronor kostar den och man får precis vad man betalar för. Den konkurrerar inte med pubburgaren utan med chokladbiten, och då föredrar jag faktiskt ofta snabbmatsburgaren. Den smakar gott, är billig, varm och lättåtkomlig och den ger en tom mage lite respit inför nästa måltid.

Några ord till om den väsensskilda pubburgaren. Heston Blumenthal har i ”Further adventures in the search for perfection” kartlagt hamburgarens essens och kommit fram till vad han anser vara den perfekta hamburgaren, läsning rekommenderas.För den som är i Göteborg med omnejd och är sugen på en riktigt bra pubburgare och dito öl rekommenderar jag ett besök på The Rover på Andra Långgatan, den är sjukt god och man får den så rare man vill.
Imorgon står det sjötunga meunière i Gastronomariumet men hur det skall lösa sig har jag ingen aning om.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s