Skallerormen

Ahh, skallerormen, denna gäckande filur som gjort allt för att undgå att hamna i min gryta. Enligt det minst sagt komplicerade recept på skallerorm bakad lerform som återfinns i Palsternackan hävdas det att ”Skallerormar förorsakar ju sällan problem, men det kan vara nog så svårt att få tag på den rätta leran”. På baksidan av mästerverket har författarna å andra sidan låtit meddela att ”För varje månad gives recept – oftast på fullaste allvar…”. Tanken på att detta skulle kunna vara ett av undantagen fick mig att inte bara tvivla utan till och med förkasta receptet på ett tidigt stadium, inte minst på grund av svårigheterna att hitta det halva kilogram ängssyra som förordades i receptet i januari. Just skaller- är kanske inte den vanligast förekommande ormen i Göteborgs frysdiskar men att komma över pytonorm verkade inte omöjligt.
Hustrun, som är den i hushållet som provat på orm var måttligt positiv. Det har förvisso gått 15 år sedan hon bjöds Kinesisk odlad matorm med tillhörande blod och galla vid en middag sponsrad av ett känt svenskt telefonväxelföretag under en resa till Beijing. Denna sega och beniga upplevelse med det friterade ormskinnet som en fjällig prick över det vittomtalade i-et har inte lockat till upprepning
Trots protester gav jag inte tappt, samtliga kontaktade detaljister visade sig dock ha slut på pyton, säkert på grund av dess popularitet på julbordet, enligt uppgift är det ffa norrmän som står för inköpen. Ett samtal till en av rikets stora grossister gav dock nytt hopp. De hänvisade till sin återförsäljare i Göteborg men då det visade sig att denne inte heller hade någon orm att tillgå blev den självklara slutsatsen att hämta råd från uråldriga källor. Anna Ahlin, min farmors mormor, samlade sina recept i en anteckningsbok betitlad ”Hushållsrön”. Förutom de recept som nedtecknats på bokens sidor finns ett antal på lösblad, bland annat det på finska struvor som hon sålde till NK. Jag hade inte sett det tidigare men idag när jag öppnade boken låg där, lustigt nog, ett blad med titeln ”falsk tex-mex snok” och beskrivningen ”kalkon i krokfjälster med spiskummin, chipotle och anis”. Låt gå för att en kalkonkorv borde kunna ersätta orm, orm skall ju ändå enligt uppgift ”smakar lite som kyckling”. Eftersom ingrediens förteckningen var såpass sparsmakad tillsatte jag lite späck också, samt oregano, kanel och inte minst salt. Min första omgång falsk tex-mex snok blev köttig och med balanserad kryddning men kanske en liten smula torr. Ugnsbakad sötpotatis och schalottenlök och het bönragu landade också på talriken. Och man kan tänka sig att en salsa eller guacamole också hade funkat. Falsk tex-mex snok à la Anna alltså.
Imorgon står vi åter i den säkra husmanskostmyllan med stekt strömming. Den borde ju inte vara så svår att få tag på.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Skallerormen

  1. Leonard skriver:

    Kan tipsa om Gain Train Asian Livs AB på Östra Hamngatan när det gäller att få tag i udda matingredienser. Det mesta är tyvärr fryst men jag har sett allt från vaktlar till komage där. Kanske också en orm.

    • palsternackan skriver:

      Tack! Hade funderat lite på Gain men kom mig aldrig för att kolla där. De har sjukt välsorterad frysdisk faktiskt, bl.a. durian som står på menyn 16 juli.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s