Grönkålssoppan med de förlorade äggen

Hemma hos mina svärföräldrar serveras grönkålssoppa till lunch dan före dopparedan. Mitt i julstöket behövs en snabblagad måltid som ger energi inför kommande stordåd med julbordsförberedelser, silverputsning och granklädning. Tillsammans med ägghalvor alternativt köttbullar eller prinskorv samt hembakat tunnbröd är grönkålssoppan idealisk, efter maten är man strax igång och torrostar kardemummakapslar till julaftonens mumma. Att soppan blir klar snabbt beror naturligtvis på att den tillagas på den på riksnivå vanligast förekommande formen av grönkål det vill säga fryst hackad sådan. Annat är det i Halland, där är färsk, hel grönkål grunden till en av de viktigaste rätterna på julbordet; långkålen. Som med så många andra traditionstyngda rätter från allmogen råder det minst sagt delade meningar om exakt hur grönkålen skall kokas med skinkspadet, hur mycket grädde som skall tillsättas och huruvida socker eller sirap är att föredra som sötningsmedel. En kollega bördig från norra Halland hävdar att för att komma över de kopiösa mängderna grönkål som behövs till långkålen skall man bege sig söder om Viskan ”där de pratar konstigt” (s.k. ”grönmål” ?), man skall dock ej passera åsen. Här säljs grönkålen säckvis och man skrattar åt de löjliga mängder grönkål som säljs i övriga delar av Sverige för att dekorera skinkan. Och något dopp i grytan blir det inte tal om för en äkta hallänning, även om skinkan kokas går spadet åt till långkålskoket.

I afton har det dock inte repats någon kål för hand, den pålitliga fryspåsen togs till heders. Eftersom soppan i princip bara innehåller grönkål, buljong, redning, salt och peppar har självklart buljongens kvalitet en avgörande betydelse på slutresultatet. Passade sålunda på att koka buljong på det frysta kyckling-skrovet som blev över då det lagades coq au vin. Med champinjonfötterna, lagerbald och färsk timjan blev det en förträfflig bas till denna enkla soppa. Det konsumeras mycket ägg hemmavid men just förlorade ägg som föreskrivs av Palsternackans skapare har jag aldrig varit så stark på. Med ti ps från ”On food and cooking” av Harold McGee gick det dock riktigt hyfsat. Tricket som testades var att skilja av den tunna delen av vitan genom att låta det knäckta ägget ligga på en hålslev några sekunder innan det försiktigt sänktes i det heta vattnet. Varm smörgås med skogschampinjoner, timjan och gräslök blev ett bra tillbehör. En enkel god grönkålssoppa med förlorade ägg och varm macka – bra torsdagsmat.
Imorgon står det ”
Æbleflæsket” i Palsternackan och det verkar vara en tämligen simpel vardagsrätt, få se om det inte är läge att lyxa till den lite när det är fredag och allt. Tacokryddad kanske?




Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s