Hönset, riset, curryn

Om man skrev ”curry” 1987 refererade man med till visshet gränsande sannolikhet till currypulver, det gurkmejegula i glasburk, snarare än till en hel maträtt. Förvisso klargjorde redan Hagdahl att ”Curry (Fr. Cary) är namnet på en anrättning…som vanligen består av något slags kött eller fisk, kryddadt med en särskild blandning af flera slags peppar och andra kryddor, eller så kalladt ”curry-pulver” men denna kunskap förefaller i Sverige fallit i glömska under 1900-talet i det att ”curry” blev synonymt med just pulvret.
Såväl curry som currypulver avhandlas i Alan Davidsons mästerliga referensverk ”The Oxford companion to food”, och angående pulvret börjar redogörelsen ”Curry powder of the kind sold commercially, represents an attempt by British (originally and still primarily) manufacturers to provide in ready-made form a spice mixture corresponding to those used in S. India.”
Brittiska fabrikanter må ha hög trovärdighet på många områden men för den ängslige medelklassgastronomen med sina pretentioner att laga autentisk ”etnisk” mat ter sig bruket av currypulver som kulinariskt självmord och mången currypulverburk i landet får nog numer finna sig i att stå längst bak i skafferiet år efter år i det att innehållet blir mer och mer likt det damm som ansamlas på burkens lock.
Ett givet undantag är om man har önskan att bjuda på vad som nog får betraktas som etniskt svensk mat såsom den gryta med höns, eller idag kanske snarare kyckling, smaksatt med currypulver och serverad med ris och som man kan anta att Palsternackans författare avsåg. Vill minnas att detta var en relativt uppskattad maträtt när det begav sig, men idag, när det står klart att curry inbegriper så mycket mer, passar vi på att njuta av något som inte stod på många menyer (i Sverige) på den tiden Berlinmuren ännu stod (i Berlin). Idag fick sålunda en currygryta av thailändskt snitt med röd chili, ananas och paprika det att vattnas i munnen på oss. Det går ju alldeles utmärkt att använda kommersiellt tillgänglig currypasta men vi testade att göra egen. Den senare fick måhända inte den högröda färg man förknippar med röd curry men smaken var den rätta, grymt gott! Ett särskilt tack till vår gäst J för vägledning i thailändsk matlagning och gott sällskap.
Vilken dryck passar då bäst till denna heta mat? Självklart är det öl som gäller och har man verkligen tur så har man som vi en flaska belgisk saison på lut. Jag vet, det är lögn i helvete att hitta detta på Systembolaget men har man trots allt kommit över en flarra är det en god idé att öppna den när det står thailändskt eller vietnamesiskt på menyn.
När maten sjunkit undan mötte den överblivna ananashalvan sitt öde i stekpannan och serverades romflamberad med vispgrädde (med ännu mer rom i).
Imorgon är det som ni säkert vet ”Den ugnsstekta gäddans dag”, något som blir problematiskt att fira på vederbörligt vis då isläget för tillfället ej medger gäddfångst, mer om detta imorgon.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s