Spagettin Bolognese

Det kan knappast finnas ett barn som vuxit upp i Sverige de senaste årtiondena som inte serverats spagetti med köttfärssås. Har man inte fått det hemma så har det serverats på dagis och i skolan. Pasta och pastasåser är vardagsmat och mestadels väldigt världsliga anrättningar, det är mat som går snabbt att laga och passar bra för hungriga människor som vill ha något välsmakande och närande Man kanske har ett personligt förhållande till sin carbonara eller putanesca, och är man extremt begåvad kan man hitta på något hysteriskt roligt med penne all’arrabbiata, men dessa rätter har inte de rätta förutsättningarna för att man skall kunna analysera dem sönder och samman. Med köttfärssåsen, Bolognesen, förhåller det sig dock på ett annat vis, den särskiljer sig från de flesta andra pastasåser i det att den givit upphov till en kult, se bara hur den behandlas på t.ex taffel.se. Maträttens vida spridning och långa historia i kombination med det faktum att det är ett långkok gör den idealisk som försöksobjekt för matintresserade, oavsett om intresset primärt handlar om att söka rättens själ och genuina ursprung, förvilla sig i ett återskapande av bardomens comfort food eller likt Heston Blumenthal ge sig ut på en Search for perfection.
Det råder delade meningar om hur bolognese bör lagas och vad den bör och inte bör innehålla, och detta diskuteras livligt. Detta gäller inte bara de hemlagade varianterna, samtidigt som jag skriver om bolognese rullar på TV:n en reklamfilm med ett budskap om vad en viss fabrikants ”hemlagade” sås innehåller.

Min barndoms köttfärssås är inte en utan två; den som lagades hos min mamma och den som lagades hos min pappa. Den förra hade krossad tomat som viktig råvara och innehöll dessutom den idag smått otroliga ingrediensen konserverade champinjoner. Den senare hade procentuellt sett mer köttfärs och karaktäriserades i övrigt av rivna morötter och en skvätt grädde.
För min del, i skapandet av min personliga variant, måste det vara mycket tomat, både som puré och krossad eller passerad. Även om det skulle vara i linje med min bild av min gastronomiska ambitionsnivå att göra den med långfibrigt kött som får koka sönder är mitt barndomsminne så intimt sammankopplat med köttfärs att jag väljer det. Moroten och grädden avstår jag helt, så även de konserverade champinjonerna. Vit- och gul lök, stjälkselleri, timjan, oregano, lagerblad och tre timmars koktid gav bra djup i smaken och härlig textur.
I takt med att lilltösen blir större skall man knappast bli förvånad om intresset för spagetti med köttfärssås blir större än det för pölsa, så jag får nog möjlighet att utveckla min bolognese under många år framöver. Dagens variant blev önskat tomatig och fick på slutet lite finhackad persilja som lyfte den på ett trevligt vis.
Det har ju varit en del snack om Kamprad under senaste tiden. Imorgon blir det dock en annan Småländsk klassiker – ostkaka.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Spagettin Bolognese

  1. Kickan skriver:

    Jag avslutar alltid med lite marsala el sherry! Kanske inte ngt för de yngre middagsätarna dock, men deras portion kan man ju ta undan först.

    • palsternackan skriver:

      Hmm, det låter inte så dumt, måste testas. Eftersom det finns kvar en del av den tämligen stora satsen är det väl läge att testa att spetsa den.

  2. Walter skriver:

    Jag använder alltid sidfläsk och fram för allt mycket rödvin!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s