Ostkakan icke att förglömma

Ostkakan, den vanliga fabriksvarianten i rektangulär aluminiumform, har slunkit ned med välbehag ganska många gånger som mellanmål eller efterrätt efter t.ex. soppa. Riktig hemlagad ostkaka har jag tyvärr inte blivit serverad så många gånger men hustruns kusins svärmor är en hejare på det och har bjudit på en underbar variant som serveras med klarbärssylt. Att laga och äta ostkaka är traditionstyngda aktiviteter, det rör sig trots allt om kalasmat med extremt lång historia och hög status. Jag har länge velat laga ostkaka men inte kommit mig för att göra det förrän det utgick bud från Palsternackan att hela världen skulle ostkakas, eller i vart fall äta densamma. Eftersom hustrun är allergisk mot mandel, något som förekommer i kommersiell ostkaka såväl som i recept för hemmabruk, blev det dessutom under alla omständigheter nödvändigt att göra den själv.

Receptet, som jag fått av en före detta kollega som i sin tur fått det av sin småländska kusin, var kortfattat och verkade långt ifrån komplicerat. Efter att ostmassan ystats, skurits och fått stå en stund meddelande receptet lakoniskt: ”Tag bort vasslen”. Jag har lagat en del bohusländsk äggost, en till ingredienser och textur lite liknande maträtt. När man lagar äggost hettar man upp ägg, mjölk/grädde och någon pH-sänkare, antingen ättika eller gräddfil, till omkring 90°C då massan börjar ysta sig. I det fallet låter man den bara stå några minuter varefter man enkelt lyfter bort äggostmassan med hålslev medan vasslen blir kvar i grytan. Eftersom instruktionen för ostkakan verkade så enkel, ”tag bort vasslan” tänkte jag att det skulle fungera lite som med äggost. Det gav dock lite sisyfosvibbar när jag lyfte ostmassan fram och tillbaka mellan två kärl med hålsleven och tog undan skedblad efter skedblad av vassle från ytan. Hela tiden trängde det fram mer vassle ur ostmassan och jag blev tveksam till att jag gjorde rätt. Till slut ringde jag helt enkelt upp min receptkälla för att få ordning på det hela. Hon rekommenderade durkslag och tålamod, något jag med glädje hörsammade. Som oortodox ersättning för den utelämnade mandeln testade jag med rivet zest av en citron. Väl i ugnen såg ostkakan riktigt bra ut och en ljuvlig doft spred sig i huset. Provsmakningen gav dock vid handen att jag inte lyckats fullt ut; även om de övre 3/4-delen av ostkakan hade korrekt konsistens verkade den inte riktigt färdig i botten, där var den mer som en äggstanning och dessutom ansamlades det en del vassle kring hålet som uppstod när man tog av ostkakan. Eftersom jag därefter testade att grädda den i ytterligare 30 minuter utan förbättring lutar jag åt att jag helt enkelt blandat ingredienserna för dåligt, skulle troligen vispat äggulor och äggvitor hårdare, eventuellt skulle även mer vassle fått rinna av.

Nog smakade det ganska bra ändå och citronzestet fungerade bra som smakersättning för mandeln även om inte minst bittermandeln annars ger karaktär åt rätten. En ostkaka på fem liter mjölk blir en ganska redig pjäs för två personer så större delen finns turligt nog kvar att äta efter lördagens vitkålssoppa.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s