Ärtorna! Fläsket! Risplättarna med dessas lingon!

Palsternackan håller hårt på traditionerna, något som är tydligt när man ser på hur kräftor, fastlagsbullar och inte minst ärtor med fläsk behandlas. På så sätt minner den om en samhällsordning som torde varit på upphällningen redan 1987. Idag kan man som bekant få tag på en semla i mellandagarna, men vem serverar egentligen ärtor med fläsk annat än på torsdagar? På 1600-talet lär vissa i och för sig ha serverat den på fredagar för att visa sin protestantiska nit men någon gång sedan dess har ordningen återgått till hur det var innan reformationen då man på torsdagarna laddade med ärtsoppa inför fredagens fasta.
I personalmatsalen på min arbetsplats serveras under hela året, undantaget sommaren, tre olika soppor där ärtsoppan är självklar vecka efter vecka. Pannkakor blir det också, men punschen anses inte passande till lunch på en modern arbetsplats. Idag valde jag ärtsoppan för att få lite kontrast till den jag själv lagade senast det var ärtsoppa i Palsternackan. Det var en ganska tjock soppa som serverades, förvisso välsmakande men personligen föredrar jag en lite tunnare variant. Inget ont om de pannkakor jag fick efter dagens soppa men några risplättar kan de inte med bästa vilja kallas, och inte får man lingonsylt till heller.
Även om ärtsoppedelen av Gastronomariumet löste sig över lunch nödgades jag alltså ta med mig risplättsproblemet hem från jobbet. Har över huvud taget aldrig ätit risplättar eller ens hört talas om dem innan jag fick Palsternackan och kollade upp ett par recept på än salta, än söta anrättningar med namnet risplätt men blev inte direkt sugen på något av alternativen. För att leva upp till Gastronomariumets ordination tog jag sålunda tjuren vid hornen och begav mig till köket för att experimentera fram en rätt som skulle kunna betitlas risplättar. Tyckte att nog borde man kunna ha lite godsaker i så jag kryddade upp med vanilj, citronzest och ljust muscovadosocker. Första försöket, med en smet på risgrynsgröt, ägg och mjölk gav dåligt sammanhållande och lite väl ”äggiga” plättar. Lite tillsatt vetemjöl gav väl sammanhållna och luftiga plättar med trevlig rissmak, riktigt mumsigt! Lingonsylten fick en chans men vi återvände snart till trotjänaren drottningsylt som förhöjde njutningen ytterligare.
Lyckligtvis har vi inget behov av att fasta imorgon fredag, vi kan njuta fullt ut av kalmarlådan.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s