Gäster med rester

Ett härligt avslappnat sätt att bjuda på – gäster med rester. Palsternackans författare torde med denna titel anspela på det fordom så populära TV-lekprogrammet Gäster med gester men jag, och för den delen även Septuagesimakommentatorn Hans, associerar snarare till en mer sentida lustifikation; gäster som äter rester, en länk som starkt kommenderas!
Nog har man bjudit gäster på rester tidigare men då har det oftast rört sig om spontanbesök, efterfester och liknande då man haft behov av att bjuda på lite skaffning utan att i förväg har förberett sig. Anekdotiskt är det ju så som Janssons frestelse skapades under ett nachspiel hos den matglade operasångaren Pelle Janzon. Då han och hans icke närmare specificerade gäster fann att det i hemmet blott fanns lök, potatis, grädde och ansjovis skapades den numera så uppskattade vickningsrätten. Den historien är i min mening allt för bra för att vara sann men däremot kan det egentligen inte sägas vara ett fall av att gäster äter rester. Något som skulle kunna definieras som ett kontinuum av gäster med rester är julhelgen eftersom maten är så gott som densamma men en strid ström av släktingar typiskt avlöser varandra till måltiderna.
För aftonen var det de kära vännerna F och J som hedrade hushållet med sin närvaro. Inte nog med det, de hjälpte även till att passa lilltösen medan hustrun fick skjuts till ett sammanträde varpå en uppslupen gräsänklingsstämning bredde ut sig. På restbuffén var laxen rikligt representerad efter lördagens maskerad – den inkokta, den gravade, den varmrökta, hallandaisen – alla slöt mangrant upp även om den senare intagit en väl rigid hållning under kylskåpsvistelsen och snarare skulle kunna beskrivas som rökt lax-smör. Fredagens köttbullar och potatismos hade strykande åtgång och ackompanjerades av den veckogamla men ännu fräscha rödkålen samt saltgurkan som införskaffades till kalmarlådan. Den inkokta sjuryggen med sin lever och mjölke avsmakades men likt hustrun och jag tidigare fann restgästerna att det måhända finns mer passande sätt att servera sjurygg. För att undgå Peter Apelgrens öde med houmussen uppvisades ett visst mått sund skepsis visavi resternas ålder, framför allt citronmajonnäsen betraktades först avvaktande men då den befanns vara blott två dagar gammal godkändes den som människoföda. Till vår stora glädje fanns det rester av såväl öl (oöppnade) som snaps (öppnade) i förråden och dessutom smör, knäckebröd och några små salladsblad. Maten hade strykande åtgång, nivån i snapsflaskorna sjönk betänkligt och vi hade riktigt kul under det att vi blev mätta och belåtna.
Utan närmare specifikation står det inför tisdagen ”räkpilaff” på menyn och förhoppningsvis kan detta utnyttjas till att vidga Palsternackans flod av gastronomiska uttryck.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Gäster med rester

  1. Smådjurspansargeneralen (d y) skriver:

    (Rest)Noterat: även GP hade tema rester denna dag. Törhända har redaktionen gluttat i palsternackan? Förståeligt efter din succé i Mölndalsposten.

    Adjöss och tack för fisken!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s