Böngroddarna, havreavkoket och det ljumma vattnet.

Plötsligt händer det, Gastronomariumets första dag med piktogrammet för ”tråkig måltid” infaller. Och tråkigt är väl ändå en högst passande beskrivning på dagens mat? Det är ju verkligen inte så att det krävs exklusiva råvaror för att åstadkomma välsmakande mat men med dagens tre ingredienser har man en utmaning som heter duga. Själva böngrodden har väl i och för sig genomgått en statushöjning i samhället sedan 1987 men havreavkok och ljummet vatten står alltjämt i skamvrån. Böngrodden var förr om åren primärt en angelägenhet för vegetarianer och renlevnadsmänniskor men med tiden har den upptagits i den konventionella gastronomin. Vet inte till hur stor del detta beror på det thailändska kökets triumftåg i Sverige, och då inte minst nationalnudelrätten Pad Thai med sitt myller av mungböngroddar, men jag gissar att detta är en av förklaringarna till groddarnas relativa popularitet. Säkert är i vart fall att det inte var länge sedan böngrodden var synonymt med konservburk medan man nu kan köpa den färsk i vilket snabbköp som helst.
Jag har under alla omständigheter laddat länge för denna dag, och maträtt, som till råga på allt inföll på min födelsedag. Har beklagat mig över mitt öde och fått en hel del sympati i förväg för att jag skulle tvingas äta ovanstående hälsokost just denna dag. Eftersom min litania på inget sätt undgått hustrun erbjöd hon sig på ett tidigt stadium att på födelsedagen bjuda mig på ett bättre restaurangbesök förutsatt att jag rev av Palsternacksmenyn på lunchen. Ett sådant erbjudande var inte svårt att tacka ja till och följaktligen stod jag i morse och beredde havreavkok in för min avfärd till jobbet.
I det att lunchtiden kröp närmre föreföll dock inte Gastronomariumets bud som fullt så lockande, och då jag kastade ett getöga på personalmatsalens och såg att det serverades isterband kändes det som om det var rimligt att avnjuta böngroddarna havreavkoket och det ljumma vattnet som mellanmål senare på eftermiddagen. Efter avslutad isterband ringde hustrun för att peppa mig i mitt asketiska värv. Döm om hennes förvåning när jag i själva verket smort kråset med den småländska korven snarare än att genomlida välbehövligt karaktärsdanande pseudofasta.
Principen att inte ersätta ett vanligt mål med ett überhälsosamt, utan istället förse sig med det senare mellan två ordinarie måltider påminner om den i Palsternackan redovisade tekniken ”punktbantning”. Enligt denna metod bantar man ”när man har tid”, t.ex när man väntar på bussen eller när man är hos tandläkaren, mellan detta förflyter tiden som vanligt och man kan äta på samma sätt.
Avsmakningsmenyn på restaurang Kock & Vin var måhända oförtjänt men icke desto mindre en riktig höjdare, rådjurstartaren med hasselnötter och torkad blodpudding; slätvaren med gryn på palsternacka samt de isade bären med enbärskräm och blåbärssorbet var alla verkliga höjdare, och de hade många goda kamrater.
Det blir svårt att toppa imorgon då det bjuds, helt fritt från litanior, inget klagomål utan ett ”vanligt” middagsmål – ostsufflé. Eller???

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s