Varför inte Ostsufflén! Eller???

Suffléer var inte något jag fick mig till livs som barn, däremot fick jag tidigt klart för mig att de kunde vara lite trixiga att lyckas med och att gästen väntar på sufflén och inte tvärt om. Jag tyckte det verkade roligt och utmanande att laga sufflé och testade med viss framgång att göra just ostsufflé, och om jag inte missminner mig även katrinplommonsufflé, som mellanmål efter skolan vid några tillfällen under högstadieåren. Efter dessa första försök lagade jag inte sufflé på ganska många år, det var först när jag kom över Jan Hedhs ”Desserter” som det ånyo tog fart. Då var det, naturligt nog med tanke på bokens tema, söta suffléer som gällde, dessutom bakade i portionsformar snarare än stor form som jag tidigare använt mig av. Sufflé är ju rolig och lite imponerande mat att bjuda på, och med metoderna Jan Hedh beskriver kan man dessutom förbereda suffléerna ett tag i förväg.
Idag var det dock inte någon dessert utan ostsufflé på menyn, och eftersom den var tänkt som huvudrätt ville jag snarare laga en stor än flera små. Har en passande hög glasform som ger goda förutsättningar för en snygg sufflé. Hade läst igenom ett antal olika recept och fastnade för den typ där man utgår från en
paté a choux i vilken man rör i äggulor, riven ost och kryddor och därefter vänder samman med de uppvispade äggvitorna. I kylskåpet fanns en redig bit engelsk whiskycheddar som fick utgöra själva ostbidraget medan kryddningen präglades av fransk senap och muskotblomma.
I ugnen betedde sig sufflén som önskat – den både fick färg och höjde sig. Medan många av de söta suffléer jag lagat har fått en helt slät yta som höjt sig jämnt över formens kant fick jag med denna sufflé problemet att kanten av ytan delvis fastnade i formens kant samtidigt som ytan blev rigid av gräddningen och tidigare ogräddad sufflémassa trängde upp kring kanten. Något stort men för smaken innebar nu inte detta, det var framför allt ett rent estetiskt problem. Själva smaken och konsistensen var bra, möjligen hade sufflén kunnat få tillbringa ytterligare några minuter i ugnen och fått en lite mer uttalad kryddning.Tillsammans med dinkelbröd och grönsallad blev det under alla omständigheter en trevlig och välsmakande måltid.
Lever har jag framför allt ätit från fjäderfän och i form av patéer och liknande. Imorgon är det dock dags för kalvlever anglais, skall bli mycket spännande.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s