Purjo- och potatissoppan med den varma ostsmörgåsen

Purjo- och potatissoppa har för mig länge varit synonymt med den passerade, krämiga varianten Vichyssoise. Rätt tillagad är det en otroligt välsmakande soppa trots de få och enkla ingredienserna. Sitt namn bär soppan efter den lilla kurorten Vichy i centrala Frankrike. Denna ort är ju annars mest känt för hälsokällan med det bubblande vattnet samt den tvivelaktiga äran att varit hemvist åt Vichyregimen som härskade över den icke-ockuperade delen av Frankrike mellan juni 1940 och augusti 1944.
Så länge termen Vichyssoise ingått i min begreppsvärld har jag utgått från att det är klassisk fransk husmanskost det handlar om. För mig har den varit lika förknippad med Frankrikes gastronomi som den franska löksoppan, och jag har sett framför mig hur generationer av franska husmödrar satt fram ångande soppterriner för att utfordra sin hungriga och kalla familj. Döm om min förvåning när jag under förberedelserna för dagens rätt insåg att den omskrivna soppan varken är gammal eller fransk, samt att den dessutom skall serveras kall. I början på 1900-talet verkade den franskfödde kocken Louis Diat i New York. Han hade vuxit upp i närheten av Vichy och drog sig till minnes en varm soppa på potatis och purjolök han serverats av sin mor under barndomen. Det finns ett antal versioner av berättelsen om hur Diat skapade Vichyssoisen, enligt en variant skall han och hans bror som små haft för vana att hälla kall mjölk i tallriken då de serverades den varma soppan på somrarna. Det var minnet av den mjölkkylda sommarvarianten av soppan han ville dela med sig av och således skapade han en kall soppa och benände den efter staden närmast sin uppväxtort. Den nya soppan fick internationell spridning och stundtals används Vichyssoise som en generisk term för kalla, puréade soppor.


Dagens soppa serverades dock varm, som jag brukar, och blev riktigt len och god med milda men fylliga smaker av potatis och purjolök. Jag rörde i vispad grädde på slutet för att den skulle bli extra fluffig, och som hommage till Diats föreskrivna gräslök fick den en handfull skuren salladslök på toppen och ett litet drissel olivolja. I enlighet med Palsternackans anvisningar serverades den med gratinerad ostsmörgås – skivor av dinkelbröd med rikligt med het whiskycheddar. Väldigt gott blev det, man förstår verkligen hur den fått klassikerstatus.

Den ostgratinerade smörgåsen är inte bara en mättande och proteininnehållande del av måltiden, den ger också välbehövligt tuggmotstånd som kontrast till den lena soppan. Smörgås blir det förresten mer av imorgon då det är Sexagesima – sex assietters dag.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s