Sexagesima – sex assietters dag


Sexagesima är inte bara andra söndagen i förfastan, enligt Palsternackan är det även sex assietters dag. Tronande på bordet skall återfinnas; sillen, osten, den lilla pastejen, laxen, korven samt ålen. Det låter ju som ett mindre smörgåsbod, på min ära! Så vad man har till de ovan nämnda läckerheterna bör inte vålla något huvudbry – bröd och smör förstås. Och gott sällskap icke att förglömma; hela härliga familjen R från Karlskoga var tillfälligt i trakterna och vi kunde sammanjämka våra kalendrar till en Palsternacks-date.
Inte helt utan problem dock, ett av mina verkliga dilemman med Palsternackans rör att den förespråkar konsumtionen av diverse numera mer eller mindre hotade fiskarter. Tidigare har jag berört detta främst gällande torsk men det finns en annan fisk som förekommer ännu flitigare än torsken i Gastronomariumet men tyvärr allt mer sällan i våra vatten – ålen. Den mystiska varelse är akut hotad enligt beslut från Fiskeriverket är det förbjudet att fiska efter den i svenska vatten. Undantag görs bara för vissa fiskare, paradoxalt nog de som kan bevisa att de fiskat mycket ål tidigare. Helt förvånande är nu inte detta beslut, Fiskeriverkets uppdrag har trots allt inte varit att skydda fisken utan yrkesfiskarna. Man får hoppas att den nya Havs- och vattenmyndigheten kommer ha ett lite annat fokus.

Vad då ta istället för ål? Hur skall denna delikatess kunna ersättas? En variant jag tagit en provbit av i butik var rökt, odlad stör som visade sig vara ett, i dubbel bemärkelse, mycket gott alternativ till ålen men tyvärr inte tillgängligt hos min vanlige fiskhandlare. När jag där inhandlade sjuryggen till Septuagesima berättade de dock att de på försök skulle varmröka ett antal stenbitar. Detta är något jag prövat tidigare på ett besök till Mölle, kommer ihåg att jag uppskattade det utan att för den delen minnas några detaljer kring smak och konsistens. Och plötsligt, när jag införskaffat den till Sexagesima nödvändiga sillen, såg jag de omtalade rökta stenbitarna. Tankarna kring kippers och rökt makrill kastades raskt över bord, detta var ju dessutom ett ypperligt tillfälle att testa hypotesen att sjuryggen kommer bättre till sin rätt på annat vis än som inkokt. De gjorde den verkligen, den rökta stenbiten var lite ålalik i såväl konsistens men mjukare och inte fullt så fet.
Sillkonnässören herr R, som tidigare under dagen ”bara” ätit tre sorters sill, tyckte löksillen smakade bra och. Fröken R, en riktig finsmakare med höga förhoppningar på den stundande måltiden, verkade först lite skeptisk men likt sin yngre bror märkte hon att lantpatén inte var så dum trots allt. Osten och den rökta och gravade laxen smakade bra de med, den senare med en dutt citronmajonnäs som av Fru R bedömdes vara av den digniteten att den botade hennes majonnäsfobi. Tillsammans med gott bröd och smör blev det hela till en på samma gång anspråkslös som välsmakande måltid.
Det var ett tag sedan Palsternackan anbefall fjäderfän men redan imorgon smäller det, med den spränga ankan.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s