Den sprängda ankan

Länge trodde jag att ”sprängning” av anka inte bara innebar att man rimmade den med salpeter utan att genomstekning var en integrerad del av termen. Genomstekt anka i t.ex. kinesiska recept är ju både naturligt och av godo men tanken på att tillaga anka på modernt europeiskt vis och samtidigt genomsteka den är verkligen inte min kopp te. Vad blev jag då om inte glad då jag under mitt utredningsarbete av sprängningstermen fann att den blott betecknade själva rimningen, genomstektheten torde vara ett allmänt utslag av ett traditionellt, men nu ack så förlegat, nordeuropeiskt sätt att se på tillagning av kött.
Sålunda införskaffades och rimmades ett ankbröst med planen att tillaga det och utfordra hustrun och mig själv. Innan detta kunde ske hade vi dock ett åtagande av matserveringskaraktär att utföra. Drygt tjugo personer skulle serveras en trerätters måltid, och inte utan en viss tidspress. Eftersom vi båda hade svårt att få tid för förberedelser under dagen skulle vi själva endast laga för- och efterrätt, huvudrätten caterades. Till dottern hade vi ordnat barnvakt och planeringen såg vid granskning dagen innan det hela skulle gå av stapeln nästan rimlig ut. Men tji fick vi, under förmiddagen blev dottern lite hängig och febrig och vid överlämningen backade barnvakten ur av hälsoskäl. Den initialt väl genomtänkta planeringen började långsamt kantra och paniken sprida sig i köket. Men med middagsgästernas benägna bistånd och en provisorisk barnsäng i diskköket med utsikt över beredningsköket klarade vi av att leverera en grön ärtsoppa med färskost och rökt lax samt krutong och till dessert en cointreuglasstårta med mandelmarängbotten och syltade apelsinskal. Mellan dessa rätter värmdes och serveras den förberedda huvudrätten; tryffelkokt pumpacrème, rostad fikonsky, potatisrösti med fransk getbrie samt – apelsinrimmat ankbröst! Varken hustrun eller jag hade något kuvert på kalaset och det hemmarimmade ankbröstet blev med tanke på röran i köket kvar i kylskåpet och vi riskerade således bli utan anka och falla på palsternackans målsnöre. Som tur var hade cateringfirman bifogat ett extra ankbröst bara i fall att och när vi lämnat det sista av disken till några riktiga livräddare och stoppat alvedon i dottern och dottern i säng avnjöts det apelsinrimmade köpeankbröstet med köpesås och en sallad, sedan lade vi välbehövligt fötterna på bordet och slafsade i oss resterna av efterrätten med varsin sked direkt ut formen.

I morgon höjer vi lyxnivån ett snäpp från ankan och hälsar hummern välkommen i köket.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Den sprängda ankan

  1. Smådjurspansargeneralen skriver:

    Får lite Fawlty Towers/Gourmet Night-vibbar där. ”If you don´t like duck, you’re rather stuck!”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s