Ragun på resterna av söndagssteken

Måndag med resterna av söndagens middag som bas för palsternackemenyn. Måndag med resterna av dotterns förkylning som bas för palstersnackarens utmattning. Jäpp, idag är Björn förkyld och ömklig som bara en riktig man kan vara och efter att ha tagit hand om dottern hela dagen medan hustrun förtjänat brödfödan hade musten fullständigt gått ur honom.
Men vad göra? Inget får ju komma i vägen för Palsternackans bud och ”De köpta pizzornas dag! -Man ORKAR bara inte”, ligger allt för många månader in i framtiden för att ett byte skall kunna genomföras med någon form av heder i behåll. För att lösa problemet begåvas denna måndag sålunda inte bara med restragu utan också med ett högst temporärt gästspel både vid spisen och vid tangentbordet. Det får erkännas att den frekvens med vilken Björn lagar mat är exakt den samma med vilken jag inte gör det. Att ha någon vid sin sida som med sådan entusiasm tar sig an såväl raggmunk som roquefortglass innebär att det finns få tillfällen när man känner sig manad att ta sig an grytor och slevar. Jag har blivit en nödfallsmatlagare och idag inträffade ett sådant nödfall i väntan på vilket jag, ja helt enkelt, väntar. Ragun fick sålunda klara sig helt utan mästerlig stjärnglans och nöja sig med en riktigt amatörmässig amatör helt utan mediaträning och kändisstatus.

Min teoretiska kokkonstkunskap överträffar vida mitt praktiska handlag men hur svårt kan det egentligen vara att röra ihop en restragu?
Till att börja med kan man ju fråga sig vad en ragu egentligen är, enligt Mathistorisk uppslagsbok av Jan-Öjvind Swahn betyder ragu i grova drag att återväcka någons matlust och tillagas ofta i syfte att bli av med rester. Så, slottssteken är given men vad mer? I enlighet med den gamla uttjatade Kajsa Warg devisen får man väl helt enkelt ta det man har, i kylskåpet.
För min inre syn skulle denna ragu bli en rejäl och härlig köttgryta med tomatbas som stillsamt fått småputtra i timmar likt tomatsåsen i Dolmioreklamen, finhackad selleri och morot för lite mer textur och substans och mot slutet små champinjoner, gårdagens stek, salladslök och timjan och kanske lite crème fraiche bara för att det är så gott. I fantasin skötte jag detta lugnt och systematiskt, skrattande med lilla A på armen medan Björn tog igen sig i soffan. Nu överträffar fantasin som så ofta verkligheten. I verkligheten blev de finhackade grönsakerna härligt rustiska, matmäklarspråk för förbaskat ojämna, och sålunda en smula ojämnt tillagade. Tomatsåsen genomgick precis som vanligt när jag tar mig an kontrollen över tillagningen både en och två episoder av stormkokning under sina 40 minuter på spisen, tämligen långt från det gemytliga 2-timmarsputtrandet i mina drömmar. Och champinjonerna, där jag sett en mindre tomtearmé framför mig uppgick bara till en mycket mycket liten handfull. Lilla A hade förvisso roligt vid köksbänken och åt förnöjt en stor mängd salladslök under arbetet men lyckades i ett kritiskt moment trilla av pallen och pappa fick avbryta vilan för att trösta och ta om hand. Till syvende och sist blev restragun inte så pjåkig och serverad med matvete lämnade den inga egna rester utan är nu ett avslutat kapitel.

Imorgon skall ordningen förhoppningsvis vara återställd i det att mor Selmas semla landar på bordet och Björn är åter vid spisen när fettisdagen avfiras.

/Emma (hustrun)

Recept

4 rejäla skivor slottsstek, strimlad
3st schalottenlök finhackade
En rejäl dutt tomatpuré
2st morötter rustikt finhackade
2st kylskåpsledsna selleristjälkar finhackade
En rejäl skvätt kycklingfond
3dl passerad tomat
En klick smör
Små champinjoner (i mitt fall alldeles för få)
Två salladslökar konstfullt skurna
Två rejäla matskedar crème fraiche
Färsk timjan
Salt
Peppar

Fräs schalottenlöken i smöret tills den är genomskinlig addera tomatpurén och fräs vidare.
Tillsätt den passerade tomaten, fonden, morötterna, sellerin och timjan låt tomatbasen puttra stillsamt tills morötterna mjuknat. Smaka av med salt och peppar vid behov en liten nypa socker. Tillsätt champinjonerna och köttet låt puttra någon minut tills dess köttet är ätvarmt. Tillsätt crème fraichen och lök smaka av med salt och peppar och tillsätt lite fräsch timjan på toppen. Genomföres med fördel harmoniskt och helt utan ansträngning!

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium, Recept. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ragun på resterna av söndagssteken

  1. Hans Laestander skriver:

    Kul! Men, Emma, varför så blygsam? Ingen signatur? Din litterära svada är ju i paritet med Björns, även om du nu själv anser att din kokkonst inte är det. Iofs borde de tömda karotterna tala emot detta… Fler piratövertag av Palsternackan, tack!

  2. Monstertruck skriver:

    Ser också fram emot framtida ”friendly overtakes”. Väl kapat, lagat och skrivet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s