Chilin con carne. Cha cha cha…tja

Jag har ett barndoms-, eller kanske snarare ungdomsminne, av en chili som var något av en ögonöppnare för mig. Den skilde sig mycket från den chili jag var växte upp med, som gjordes med köttfärs men utan någon direkt överdriven hetta. Så någon gång ett par år efter att Palsternackan publicerades, hemma hos min pappas bästa kompis familj, blev vi bjudna på en fantastisk chili lagad av några bekanta till värdfamiljen. Till skillnad från den jag annars serverades var den lagad med kött i bitar, betydligt mer chilihetta och som kontrast till detta gräddfil som topping.
När Palsternackan gavs ut var chili con carne sedan ett sekel en väletablerad maträtt i sin hemstat Texas. Den omnämns redan 1857 då S. Compton Smith gav ut ”Chile con Carne – The Camp and the Field” och efter det spreds den genom USA och så småningom ut över hela världen. Under sin migration anpassades chilin till den lokala smaken, medan texasborna fnyser åt bruket att ha bönor i chilin, och istället serverar bönorna vid sidan om, är det tradition att ha kidneybönor i chili i norra USA och i New Mexico är det inte ovanligt med lammkött istället för nötkött. I Texas är chili ingen barnlek, sedan 1977 är det den officiella statsrätten och chiliäskare tävlar i cook-offs om vem som lagar den bästa chilin. I boken ”Further adventures in the search for perfection”, baserad på TV-programmet med samma namn, besöker ingen mindre än Heston Blumenthal just en sådan chilitävling i chili con carnens hemstad San Antonio, i det att han undersöker hur man gör den optimala chilin. Det är ju en metodisk herre vi snackar om så han nöjer sig inte med ett cook-off besök, han går grundligt till väga och utreder hur capsaicinet, den verksamma substansen i chilifrukter, aktiverar delar av hjärnan och hur man kan servera den optimala chilin. Bland hans batteri återfinns, förutom själva chilin, lökconfit, gräddfilsglass och majsmuffin. Den senare verkade inte särskilt krånglig och jag tyckte den borde kunna passa som tillbehör även till min chili. Enligt Blumenthal skulle det bli något av en ”savoury Victoria sponge” så jag var förvånad över den relativt stora mängden socker i receptet. Att det skulle varit något fel på receptet kunde jag dock inte tänka mig så jag följde det i stort sett ordagrant med det undantaget att jag bakade den i en sockerkaksform istället för en rund stor muffinsform.
I chilin ingick bland annat bacon, högrev, mörk fond på högrevsputs och oxben, tomatpuré och krossade tomater samt hela kryddköret med spiskummin, anis, kanel, kakao, chipotle, ancho, pasilla negro och birds eye chili. Mot slutet adderade jag dessutom kokta pintobönor och chilin fick en djup och murrig smak med tämligen lågmäld chilihetta och bra textur. Majskakan var en riktig saftig, smörig och god – sockerkaka! Jättegod till en kopp kaffe – oätlig till chili con carne. Hade jag läst fel? Skulle det inte vara så mycket socker? Jorå, allt var korrekt enligt receptet men hallå Heston, hur tänkte du här? Kanske hans chili är extremt het och då skulle den söta muffinsen kunna lätta lite på stinget men för den som inte har en smärtsamt het chili är kakan definitivt för söt.
Från Texas rör vi oss imorgon österut till Frankrike, där en fiskarhustru serverar sina klassiska musslor.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s