Musselsoppan på sjömanshustruns vis (redan gift)

Musslor, såsom de vanliga blåmusslorna, var att döma av innehållet i kökkenmöddingar mat som redan de eventuellt redan de gamla grekerna och definitivt de tidiga skandinaverna uppskattade. Med tiden föll de dock ur den mänskliga kosten och det var inte länge sedan bohuslänningarna benämnde dem ”agn” då de blev populära att använda som just det till fiske med backor under 1800-talet. Att äta musslorna snarare än den långa man fångade i backefisket tyckte man i Bohuslän var lika märkvärdigt som att lära sig simma i havet.
Vindarna har vänt och nu är blåmusslor en självklar del av kosten på kusten, inte minst för undertecknad.
Något jag tycker är tråkigt är att det i ett typiskt svenskt nät med musslor kan vara så många krossade musslor, ibland får man nästan rensa bort lika många som det finns kvar att laga till. Min teori har varit att detta beror på att de hanteras ovarsamt i handeln och att det kanske skulle vara bättre om de packades löst i vanliga fisklådor och såldes i lösvikt, då skulle det dessutom bli lättare att reglera hur mycket man köper. Det är ju i princip det systemet som används för räkor så varför inte även för musslor? Min fiskhandlare dementerade dock detta och hävdade att problemet uppstår redan då musslorna fiskas eller skördas i odlingen. Oavsett hur det förhåller sig med detta borde fiskhandlarna ställa högre krav på sin leverantörskedja, hade musslorna varit packade i låda misstänker jag att de krossade skulle vara mer svårsålda. Vem skulle acceptera att en fjärdedel av räkorna var krossade?
Ett sätt att kringgå problemet med krossade och döda musslor är att plocka dem själv. Det finns ju en gammal regel som säger att detta går bra i månader med ”r” men för den som plockar musslor längs med västkusten är det ändå bättre att ringa den telefonsvarartjänst, tidigare känd som ”fröken mussla” men numer omdöpt till det avsevärt tråkigare ”telefonsvararen blåmusslan”, på
031-60 52 90.
Mitt livs bästa musslor plockade jag någon gång vid påsk för ett par år sedan; stora, fina blåmusslor rätt upp ur havet. Kokade och satte i mig en jätteskål tillräcklig för 2-3 personer helt på egen hand. Mitt livs sämsta musslor åt jag i Bryssel där man ogenerat langar ut undermålig
moules fritestill kreti och pleti. Jag var där på en kurs för ett antal år sedan och en kväll skulle vi gå ut och äta utan att ha bokat bord. Vi flanerade runt lite planlöst och landade på en tämligen glesbefolkad restaurang i turistkvarteren. Ganska många i sällskapet tog musslorna och enigheten var stor – det var ett riktigt bottennapp. Sjuka blev vi förvisso inte men det var också enda trösten.
En kontrasterande musselmåltid låg till grund för dagens recept. Jag vill minnas att jag var sisådär 9 år och vi var på familjesemester i Bretagne, eller var det kanske Normandie? Hemma hos en genuint fransk fiskare lagade hans hustru, Madame Bulot, en fantastisk musselsoppa, faktiskt precis en sådan som omnämns i Palsternackan. Fiskarhustrun var inte njugg på något vis, förutom massor av fina blåmusslor, vitt vin, lök och örter öste hon på med fänkål, selleri och grädde. På frågan om det inte skulle passa med lite rökt fläsk spottade hon tre gånger över axeln och mumlade något ondskefullt om sin svärmor. Mitt minne är lite grumligt, det händer ju att även barn bjuds på vin i Frankrike, men jag vill minnas att det var så här det gick till.
I vart fall var det så jag gjorde själv – och det blev mumsigt så det förslog, vi åt så magarna stod i fyra hörn.
Det har varit en del fyllda grejer i Palsternackan; lökdolmar och färserade tomater, och imorgon är det dags igen eftersom det vankas ris- och spenatfylld paprika.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Musselsoppan på sjömanshustruns vis (redan gift)

  1. Karin Eckerstein skriver:

    Du brukar tala om att du har svårt att komma ihåg saker som hänt dig. Det gäller uppenbarligen inte vad du ätit. Vilket minne du har, när du får lov att hänga upp det på bordets fröjder! Roligt – det gäller att hitta rätt associationer, tydligen. (Tänker en gammal shrink.)
    Mamma

  2. Marie skriver:

    En underbar rätt!

    Tycker för övrigt väldigt mycket om din blogg och hejar på dig i Sveriges mästerkock!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s