Den ris- och spenatfyllda Paprikan med potatismoset och picklesen

Jag har en lite obesvarad kärlek när det gäller att fylla diverse råvaror med andra. Framför allt gäller detta kål- och liknande dolmar, jag vill så gärna få till snygga och välsmakande små paket som vars innehåll förvånar och imponerar matgäster men jag undrar ibland om jag har förälskat mig såpass mycket i själva tanken om den perfekta dolmen att inte frågar mig om det verkligen är det optimala sättet att servera på.
Kålblad är dock en sak, paprikor är däremot inget jag fyller utan att ha blivit så anvisad av Palsternackan och jag gissar att dylika tilltag var populärare 1987 än nu. Kanske borde man, för att få mer på fötterna inför sådana tvärsäkra uttalanden, upprätta en databas där man listar när maträtter dyker upp och försvinner ur publikationer som Vår Kokbok, Allt om Mat och Bo
nniers Kokbok så att man kan få ett hum om vilken sorts mat som lagats när. Som gastronomisk kalenderbitare tycker jag helt ärligt att detta skulle vara väldigt intressant men säkert även förenat med mycket jobb, kanske uppslag för ett examensarbete eller rent av forskarstudier?
Mycket av Palstersnackandet handlar dock inte om litteraturstudier, det är i mångt och mycket ett rent empiriskt arbete som resulterar i sådana här små fallrapporter ur vilka endast anekdoti
sk kunskap kan dras. Dagens emipiriska övning är alltså att fylla paprikor – står det i gastronomariumet är jag inte sen att rätta in mig i ledet – här skall det fyllas paprikor av glatta livet. Små, nätta gröna paprikor tänkte jag borde bli vackra som fyllda. Dessutom har de, lite likt aubergine, en smak som vinner mycket på tillagning. Palsternackans beskrivning tycker jag ger lite vegetariska vibbar men jag ville få avsättning för den lammfärs som fanns i kylen så jag tonade ner såväl ris som spenat. I gengäld kryddade jag upp med persilja, olivolja, svarta oliver, citronzest, harissa och spiskummin så det blev lite nordafrikanskt stuk på anrättningen. I sådant sällskap kändes det lite malplacerat med potatismos och pickels så dessa fick stryka på foten till förmån för bröd och en klick crème fraiche.
Det blev en bra smakkombination med friska fräscha element, mer kiki än bouba skulle jag nog säga.
Varm punsch skulle jag däremot snarare tycka är bouba, och imorgon är det den som serveras till ärtsoppan.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s