Pannbiffen med sin stekta lök och sitt senaps- och såsbatteri

Jag gillar många olika sorters mat, nästan all faktiskt, och svensk husmanskost tillhör definitivt favoriterna. På finkrogen har svenska och andra nordiska råvaror och tillagningsmetoder fått in foten rejält men mer vardagliga inrättningar ser man sällan marknadsföra att de serverar svensk mat. Jag har också, då utländska kolleger och turister frågat mig om tips om var man äter svenskt, ofta blivit svaret skyldig. Det är inte helt trivialt att gå ut i Göteborg och få t.ex rimmad fläsklägg med rotmos till middag såsom jag ätit <Schweinhachse på restaurang i Tyskland. För den som vill ha husmanskost på restaurang är det nog säkrast att satsa på lunchmat eftersom restauranger som fokuserar på just lunchservering ofta serverar en hel del husmanskost, t.ex pannbiff.
Innan köttkvarnen uppfanns var köttfärs exklusivt då den tillverkades genom arbetsintensiv skrapning av kött. Nu för tiden däremot är färsrätter både vanliga och populära, säkert till stor del beroende på att variationsgraden är stor medan priset är relativt lågt. Tyvärr är en av orsakerna till den goda tillgången på billig färs att en i mitt tycke allt för stor del av slaktdjuren mals ner istället för att styckas ut och säljas som helt kött. Säkert ger nötkreaturens kinder och flankstek bra smak på färsen men skulle inte njutningen vara större om de såldes och tillagades som de är?
Ser man till dagens rätt, pannbiff, var den säkert en av de vanligare färsrätterna i hemmen på sextiotalet, och än idag på lunchrestaurangen. I det tjugoförsta århundradets hushåll misstänker jag dock att pannbiffen fått allvarlig konkurrens av färsbiffar med andra smaksättningar. Står jag själv vid spisen är det dock en av de vanligare färsrätterna, det är inte sällan vi njuter av pannbiff med lök och den fantastiska sås man kan göra av resterna i pannan efter stekning. För mina pannbiffar har jag hämtat inspiration från Bengt Petersen och boken Svensk Mat. Han föreskriver förvisso malt späck som fettgivare men tillägger att ägg och vispgrädde annars kan ta dess plats och det är också den varianten jag brukar använda mig av, så även idag. Och det blev precis lika bra som vanligt, möra biffar med god stekyta, potatismos, välstekt lök och krämig sås, tack Palsternackan för en lyckad måltid.
Morgondagens mat är till skillnad från pannbiffen inget jag lagat tidigare, nämligen Vitligen Jackson.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s