Den kokta rimmade Oxbringan och rotmoset

Rimmad oxbringa är ett riktigt klassiskt långkok av högsta kvalitet, det är på pricken min sorts mat. Ser jag rimmad oxbringa på menyn på någon krog som serverar en bättre lunch är valet givet – bringan kan konkurrera ut det mesta, även bland mina många andra husmanskostfavoriter. Som så många andra långkok är det dessutom lättlagat, själva den långa tillagningstiden är en av de viktigaste ingredienserna. Att laga det dagen innan man skall äta den är bara en fördel eftersom den då kan ligga i press över natten så att den får fin form. Dagen därpå är det bara att försiktigt värma upp den i den fantastiskt smakrika buljongen man får vid själva bringekoket.
Samtidigt, hur utsökt den klassiska bringan än är; med sitt rotmos, en grov senapssås och kanske en driva nyriven pepparrot, får man ju inte för den sakens skull låta bli att skapa nya upplevelser i köket. Kanske fans det en öppning att fila lite på det klassiska konceptet, ta med grunderna men tillföra några andra smaker och texturer? Jag har lagat en del kinesisk mat, framför allt från sichuanregionen, och där finns det en del spännande, välkryddade långkok att hämta intryck ifrån. En annan kinesisk inspirationskälla för aftonens måltid, för utom sådant jag lagat själv, är en maträtt jag ätit med stor behållning ett antal gånger, är den mustiga, stjärnanisbräserade färska oxbringa som serveras på restaurang Lai Wa i Göteborg. Hade dock redan införskaffat en bit rimmad oxbringa men jag kryddade upp den med färsk ingefära och chili, cassiakanel, stjärnanis och den kinesiska kryddan
cao gou, slog in hela rasket i plast- och aluminiumfolie och bakade i 80ºC i åtta timmar. Det vanliga rotmoset hade känts konstigt som tillbehör så jag satsade istället på en morotspuré som fick lite extra sting med färsk ingefära. Om den vanliga oxbringebuljongen är delikat skall det sägas att den som bildades idag inte stod långt därefter. Eftersom det i blev någon kålrot i purén utan bara morot, och en liten bit potatis för konsistensens skull, fanns det utrymme för någon annan representant för släktet Brassica och valet föll på savoykål som strimlades och koktes mjuk i den kryddiga buljongen från oxbringan. Som sås till hela härligheten rörde jag bara ned lite finskuren gräslök i buljongen. Sammantaget blev jag väldigt nöjd med den här varianten av en klassiker: bringan blev mör och kryddig och mycket tack vare rimningen behöll den sin klassiska stil, morotspurén blev naturligt sötare än ett rotmos och ingefärsstinget hjälpte till att balansera sötman samtidigt som det knöt an till smakerna i bringan och buljongen. Savoykålen slutligen tog in kålsmaken man annars hittar i kålroten samtidigt som den tillförde en annan textur rätten. Helt klart ett lyckat försök som jag gärna gör om, nästa gång skall jag vara ännu djärvare med kryddorna i buljongen.
Våren är i antågande och imorgon firar vi vårdagjämningen med kyckling.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s