Bräckkorven

Handuppräckning i läsekretsen – hur många har ätit bräckkorv? Jaha, bra, och hur många har gjort det de senaste tjugo åren? Precis vad jag tänkte, bräckkorven, som varit på fallrepet länge är idag i princip utrotad. Den ligger t.o.m. sämre till än ålen och när det inte är hållbart att äta den senare kan det knappast heller vara det att äta den förra. För att få visshet i om det trots allt kanske gömde sig någon hantverksmässigt producerad bräckkorv längst bak i Saluhallens köttkylar frågade jag en charkuterist om de kunde uppbringa denna ålderdomliga tingest. Det närmsta han kom var falukorv och han menade att i vart fall i Göteborg var bräckkorven som såldes förr i tiden en billigare och enklare kusin till just falukorven. Jag har ett ganska öppet förhållande till de flesta födoämnen men just falukorv är något av ett problembarn i sammanhanget. Under min uppväxt åt vi under ett stort antal år falukorv till middag varje måndag. Varje måndag. Så kommer i vart jag ihåg det, rätta mig om jag har fel. Det var inte utan variation dock, vanlig stekt med makaroner, ugnsstekt med tomat och ost och säkert i många andra varianter med. Har inte lagat särskilt mycket falukorv själv, kvoten blev liksom fylld som barn ungefär som när Obelix trillade ner i tunnan med trolldryck. Då och då har jag dock prövat vingarna med falukorven men det har tyvärr inte direkt gjort saken bättre. Mitt största misslyckande var nog när jag försökte mig på en variant av coeur de filet Provençale fast med falukorv istället för oxfilé. Det är ju ganska mycket jobba med att råsteka potatis och hela köret och även om persiljan fungerade fint kunde falukorven inte matcha den kraftfulla vitlöken på samma sätt som en oxfilé kan.
Med tanke på mitt komplicerade förhållande till falukorv kände jag inte att den kunde ersätta den utrotningshotade bräckkorven. Att den senare har försvunnit från korvutbudet är inte den enda förändringen i charkdiskarna sedan 1987. Sedan dess har ökad efterfrågan på lokalproducerade varor med hög kvalitet givit plats för en helt annan sorts korv. Det finns fortfarande kvalitetsproducenter som gör klassiska ”svenska” produkter, min lokala charkuteributik Wings är ett gott exempel på detta. Måndag till onsdag är butiken stängd och de styckar, stoppar korv, rimmar oxbringa och röker skinkor, torsdag och fredag är butiken öppen och de säljer slut på många av sina produkter. Utöver denna typ av traditionella svenska charkuteriprodukter kan man nu, säkert mycket lättare än 1987, hitta för den svenska marknaden nyare typer av kvalitetscharkuteriprodukter. Taylors and Jones, som tillverkade den mästerliga haggis vi åt på Burns Night för två månader sedan, stoppar även mumsiga korvar och hos deras återförsäljare i Göteborg, Jane’s Place, införskaffades både en fläskkorv med ekrökt bacon och en nötkorv med Guinness. Tillsammans med ugsbakade sötpotatishalvor, stekta äppelklyftor, grillad aubergine och chimichurri blev det en riktigt bra måltid. Tur det eftersom vi hade en av hustruns kollegor på besök, hon skulle från början varit här i måndags och eftersom hon då missade den underbara kycklingen var det inte mer än rätt att hon fick något roligare än falukorv idag. Båda korvarna höll måttet men nötkorven blev i vart fall min favorit, det blir mer korv från T&J i framtiden, det kan jag lova.
Morgondagens måltid riskerar dock att bli korvlös eftersom det står våfflor på menyn.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Bräckkorven

  1. Karin Eckerstein skriver:

    Det hade ju varit trevligt om jag kunnat rätta dig och säga att ”nej, men så mycket falukorv åt vi absolut inte!”. Men det var just vad vi gjorde, och det var inget som vi, matlagande föräldrar, väl var speciellt stolta över. Speciellt pinsamt var det när din kompis J. åt middag hos oss, och sade ”Har ni falukorv idag igen!”. Om jag nu skall försöka motivera eller ursäkta denna trista falukorvsmonotoni, så vill jag poängtera just det du själv påpekar; det var på måndagarna vi åt korv. Och måndagarna hade föregåtts av en helg, som inleddes med en fredagsmiddag, varpå följde ytterligare två middagar och två luncher att tänka ut och laga. På måndag var den kulinariska orken slut, man ville inte hitta på något, bara ha en måndagsrutin att kana på in i arbetsveckans dito. Men håll med om att korvens bouba och makaronens lenhet stod bra mot ketcupens kiki! (Eller vad det nu var det hette?)
    Hälsningar från Mamma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s