Blodkorven Ester med krusbärssylten och de knapriga baconkrutongerna

Idag firar vi tre månader med Palsternackan. Tre månader fyllda med nya gastronomiska upplevelser, lukulliska tidsresor, väl tilltaget matkonto och sent avätna middagar. Och inte minst god respons från en entusiastisk läsekrets, när mitt tålamod med Gastronomariumet stundtals sviker är det motiverande att läsa de trevliga kommentarerna, tack för dem!

Sen middag är något jag testat långt innan Palsternackan kom in i mitt liv, inte minst tillsammans med min gamle kulinariske vapendragare E. Som palstersnackare erbjuds jag inte sällan möjligheten till supé snarare än tidig svensk middag, så även idag. Eftersom blodkorv inte är något man införskaffar överdrivet enkelt i en Göteborgsk charkuteributik, och då jag kände att min gastronomiska trovärdighet stod på spel om ja inte antog utmaningen att laga en blodrätt, fattade jag här om dagen beslutet att själv förfärdiga aftonens korv. Har ju sedan tidigare en viss erfarenhet av blodpudding och tänkte att ”hur svårt kan det va?”. Hade förstått det som att det tarvas skinn med aningens större diameter än vanligt krokfjälster för att göra blodkorv och detta verkade vettigt eftersom korven skulle skivas och stekas. Efter att ha hört mig för på ett par ställen fick jag slutligen od hjälp i charken på ICA Focus i Göteborg där jag kom över några syntetiska fjälster i olika dimensioner samt även inhandlade deras underbara ålarökta fläsk. Konsulterade Jan-Öijvind Swahns ”Mathistorisk uppslagsbok” för lite bakgrundsinformation angående blodkorven och fann att den koket under kraftiga svällande charkuteriprodukten inom folktron givit upphov till ett visst mått magi för att undvika att korven sprack. Ett knep man lär tagit till var att läsa en s.k. korvabön för att hålla fyllningen inom fjälstret. Det var knappast kyrkans män som kom på dessa mustiga eder där lydelsen t.ex. kunde vara ”Segt som kukskinn” och då dessa ord yttrades skulle korven få nämnda egenskaper och inte spricka.

Med dessa ord ringande i huvudet skall det sägas att jag var väldigt försiktig med hur mycket jag fyllde fjälstret. Det var dock mycket smet att ta av och korven blev för lång för att passa i största grytan. Jag lade ner den ändå och hoppades att den skulle vara såpass löst packad att den skulle kunna expandera utan att behöva titta upp över grytkanten. Kokade upp vattnet och såg korven svälla, och svälla ju varmare det blev. De höll sig dock under ytan, fastklämd mellan grytans väggar. Efter någon timmes kok gav fick den sällskap av två mindre korvar, stoppade i kondomer som en hommage till ordstävet ovan samt till Heston Blumenthal som gjort liknade på ”Hestons feast”. I kokande vatten tilltog storkorvens omfång ytterligare och den började krypa över kanten, kådiswurstarna svällde bra de med men höll sig i vattnet. Hade förhoppningen om att kunna koka ena änden av storkorven i taget men efter ett stund med det förfarandet gav jag upp eftersom det fortfarande skvalpade betänkligt av ogräddad smet då jag skakade korven. Stoppade helt sonika in den stora i vattenbad i ugnen och fick därmed möjlighet att medelst durkslag pressa ner kondomkorvarna under vattenytan, något som varit svårt då de tidigare legat i ytan. Medan jag planerade nästa helgs herrmiddag hördes i snabb följd två dova knallar från grytan – latexfjälstren hade rämnat och blottlagt tvenne nästan färdiggräddad blodkorvar som förvisso luktade gott men knappast var någon vacker syn. För att rädda vad som räddas kunde körde jag dem några minuter på halv effekt i mikron och de verkade trots allt bli ganska fasta.

Trots ett envetet kurrande från magen var mitt mod ännu gott, själva huvudkorven låg ju kvar i sitt guldgula skinn i ugnen. Jag tog ut och skakade på den men ännu var det lite ogräddat i centrum. Väl tillbaka i ugnen, och med värmen nu strax över 150 grader, hörde jag en dov knall som bara kunde förklaras på ett sätt – storkorvensfjälstret hade fått ge vika för det höga tryck som bildats på insidan.

Klockan var pass halv tolv då jag fräste mitt ålarökta fläsk och skivor av ena kondomkorven samt vred locket av den för middagen inhandlade krusbärssylten. Vilken ljuvlig aftonvard! Testade även ett tips jag fått om att ha en sked brynt smör på blodkorven. Jag har sedan några år tillbaka lätt förhöjt totalkolesterol men trodde i min enfald att brynt smör på blodkorv bara var för de med klippkort på kardiologen men ack så fel jag hade – det förhöjde maträtten ytterligare. Mitt i misslyckandena var trots allt succén ett faktum.
1 april är det läge för lurendrejeri, så även i Palsternackan där det står ”Dansk karprom”.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Blodkorven Ester med krusbärssylten och de knapriga baconkrutongerna

  1. Åke Lithen skriver:

    Härligt dokumenterat Björn!
    Det smakade säkert magiskt…

  2. Malin skriver:

    Hej Björn! Vill gärna läsa det du skriver men blir alldeles matt när jag ser din textmassa. Snälla, dela upp texten i stycken.
    Saknar dej i tv-rutan!
    /Malin

    • palsternackan skriver:

      Hej Malin!
      Tack för tålamod och tips, har i vart fall åtgärdat senaste inlägget. Ser det OK ut såhär eller skall jag hamra mer på returtangenten? Blir väl lite hemmablind. Får jag möjlighet skall jag gärna synas i rutan ånyo.
      Ha’re gött!
      /Björn

  3. Johanna skriver:

    Underbar beskrivning av korven som lever sitt eget liv… Jag skrattade högt flera gånger. kramar Johanna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s