Den danska karprommen

Är det händelsevis någon i läsekretsen som ätit dansk karprom? Kanske rent av blivit bjuden på detta på detta brett på ”rostat franskbröd, överströsslat med finhackad schalottenlök och dill, dekorerad med en vriden citronskiva, en klick gräddfil och någon grovmalen svartpeppar”. April-april! Den som serverar detta har med stor sannolikhet följt Palsternackans recept på dansk karprom.
Vari består då denna karprom? Jo, man tar helt enkelt sagogryn som man kokar nästan mjuka i saltvatten och låter dem svalna – voilá, dansk karprom! I mitt tycke är detta ett tecken på hur överraskande mycket i framkant av den gastronomiska utvecklingen Palsternackan kan vara vid sina stunder. Sedan slutet av nittonhundratalet har en av trenderna inom den högre västerländska matlagningen varit imiterad mat, mat som ser ut som något men i själva verket består av något annat. Att Palsternackan föreslog sådan kost redan 1987 måste anses som anmärkningsvärt. Är det slump? Eller har Ferran Adría ett vältummat exemplar av Palsternackan hemma i bokhyllan?

Den imiterade maten må vara en relativt ny trend i västvärlden, i Kina och Japan däremot är det en gammal konstform. Surimi, som till en början marknadsfördes i Sverige som ”crab-fish”, är en närmare 1000 år gammal japansk tradition att processa fisk och krydda den för att efterlikna i stort sett vilken sorts skaldjur som helst. Ett annat exempel är matlagningen i buddhistiska kloster och restauranger där det utvecklats en tradition av att efterlikna animaliska ingredienser med vegetariska, varianter av tofu och glutenmassan seitan är exempel på detta. En roligt twist på temat är en speciell, synbart enkel vegetarisk kinesisk soppa med fejkad tofu, kycklingkött som puréas, blandas med äggvita och tillagas så den liknar tofu.

Inspirerade den asiatiska fejkmaten gjorde den gode J och jag ett försök att hotta upp Palsternackans danska karprom för att ge den lite mer karaktär. Vi kokade tre enkla buljonger på kombu, torkade thailändska räkor respektive svarta fermenterade sojabönor. Av de tre buljongerna blandades en kokvätska till sagogrynen, vätskan saltades och sagogrynen tillsattes. Sagogryn, i vart fall den kommersiellt tillgängliga variant som tillverkas av potatisstärkelse och inte av sagopalm, använd som bekant för att göra simmig sagosoppa. Simmigheten kommer av att grynen släpper ifrån sig stärkelse som reder soppan och jag borde kanske inte blivit förvånad när min blivande karprom låg i en geléklump snarare än att uppträda som diskreta ”romkorn”. Gjorde ett försök att skölja bort delar av ytstärkelsen med kallt vatten innan koket, det blev förvisso mycket bättre men kornen häftade ändå vid varandra. April, april! Jag erkänner mig lurad av Palsternackans danska karprom – att bereda den på det här sättet ger upphov till goda skratt men knappast någon bjudmat och framför allt ingen vacker bild.

Vissa dagar är Gastronomariumets befallning särskilt lättlagad, morgondagens marsipan med äpple och rödvin hör definitivt till denna kategori.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Den danska karprommen

  1. angelica skriver:

    Måste bara säga det att det var roligt att se dig på tv.
    Du verkade trivas med matlagning och du hade karaktär.
    När man ramlar, då ställer man sig upp.
    Om du vill han du jätte gärna kommentera *min* matlagnings blogg.
    http://www.angelicapalm.blogg.se
    Jag var själv med i audition i stockholm….syns lite på de första avsnitten.

  2. Smådjurspansargeneralen skriver:

    Tog fram Folket i Bilds lilla kokbok ”Den lilla rätten” från 1953 efter att ha läst ditt inlägg om fejkföda. I den kan man läsa de mest djärva recept. Min favorit är nog Vilddjursstek som även finns på bild i pregnant gråskala. En köttfärsigelkott med tätt nerstuckna prinskorvar som taggar! Falsk vildand (fläsk- och kalvfärs samt leverpastej) finns på samma sida och Falsk krabba (sardin, ägg, majonnäs, grädde) utgör höjdpunkten i sardinkapitlet.
    En annan mer off topic-favorit är ”Skoj med korv” som är ”det glada namnet på denna läckra och dekorativa (!) rätt på korv, bacon, potatis och purjolök”. Apropå lök ja; Lökfuffens – en busig rätt.
    Till sist, vem kan undvika att ymnigt salivera vid tanken på följande suggestiva kvartett: Brinnande njure, Farmors förklädda korvar, Fru Jannes Rislåda och Greveguff?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s