Kaninfrikassén

Kanin är inte det vanligaste köttslaget i Sverige precis. Själv kommer jag dock ihåg att vi åt det ett par gånger när jag var barn, tror det var kinesisk vildkanin vi åt på den tiden. Vild var den i vart fall, att döma av de blyhagel som stundtals återfanns i köttet. Själv kan jag bara dra mig till minnes att jag lagat kaningryta en gång, för sisådär tio-elva år sedan. Men sedan dess har jag bara ätit det någon enstaka gång och heller inte lagat det, kanske beroende på de inte är så allmänt förekommande i Göteborg som i t.ex Stockholm.


Idag var det dock dags att åter sätta lågan under kaninen. Ett återkommade tema i Gastronomariumet är råvaror som inte är så lätta att komma över. Stundtals har jag legat steget före men minst lika många gånger har det blivit en stressig sista-minuten-jakt som ena gången slutat lyckligt och andra misslyckats kapitalt. Kaninen lutade länge åt det senare, jag hade haft för avsikt att införskaffa den redan under helgen men hade annat för mig varför det aldrig blev av. Slog idag en signal till en av traktens köttspecialister som bollade mig vidare utan att jag fick napp. Testade ett par andra potentiella leverantörer och fick nys på kanin, dock på andra sidan stan. Hustruns trevliga idé om att njuta en glass i vårsolen förbyttes därmed i det avsevärt mindre nöjsamma tidsfördrivet att forcera stadstrafiken i jakt på ett fruset kaninlår.

Utan glassande i solen men med låret från en tamkanin i köket var under alla omständigheter halva slaget med dagens måltid vunnet, men hur är det egentligen med själva frikassébiten, vad avses med det? I princip är det en gryta med buljong i vilken man kokar medelstora bitar av kött. När köttet uppnått önskad mörhet reds buljongen med t.ex. grädde och/eller äggula och grytan serveras. Sagt och gjort, jag styckade ut benen ur låret och kokade buljong på dem under tiden som lårköttet tärnades, kryddades och bryntes. De färdigbrynta kaninbitarna kokades sedan tillsammans med benen, lök, stjälkselleri, citron och kryddor, och grytan reddes med såväl beurre manier som vispgrädde. Riktigt gott blev det, med fräsch syra från citronen och en mustig men ändå lätt buljong. Grönsaker och bröd att suga upp såsen med kompletterade kaninen fint.

Falukorven var nyligen på tapeten i Palsternackan, imorgon är det på tallriken, tillsammans med stuvade makaroner.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Kaninfrikassén

  1. Susanna skriver:

    Å de där kaninmiddagarna minns jag! Ännu en byggsten inför min framtida vegetarianism. Kommer ihåg att jag i smyg gick ut för att lukta på våra gosedjurskaniner (äkta kaninpäls) för att se om jag inte bara inbillade mig att smaken var exakt lik lukten på dem. Haglet hade jag dock glömt.

  2. Pernilla skriver:

    Såg gott ut! Skönt att höra att det eventuella besöket på djuraffär uteblev……

    • palsternackan skriver:

      Ja det blev riktigt mumsigt. På temat pälsdjur fångade jag igår en särdeles stor och snickersälskande råtta men jag skickade den direkt till Sävenäs utan att passera grytan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s