Falukorven med de mjölkstuvade makaronerna. (Far äter ute)

Vilken tur han har far, när palsternackan stipulerar intagandet av en av de rätter han tycker allra minst om stipulerar den samtidigt att han, d.v.s. far skall äta annorstädes. Mor kan inte låta bli att undra om hon inte dragit det kortaste strået denna afton och hoppas att det skall finnas en kompensation att inkassera i framtiden.

I dag har sålunda Björn, allt i enlighet med Palsternackans bud, givit sig iväg på Sveriges-mästerkocks-relaterat-rajtan-tajtan i huvudstaden. Kvar vid grytor och tangentbord, även det i enlighet med palsternackans bud, är hustrun d.v.s. jag redo att ta mig an kvällens utmaning.

Falukorven med de mjölkstuvade makaronerna är i all sin enkelhet en kulinarisk helig gral från min barndom. Min farmor lagade de mest fulländade stuvade makaronerna med perfekt textur och alldeles lagom mängd stuvning. Till makaronerna serverades falukorv eller köttbullar och om jag blundar kan jag nästan återkalla smaken. Min mor, som under min uppväxt skapat många fantastiska matminnen, har aldrig varit någon fena på stuvade makaroner och jag har alltid undrat vad farmors knep var. Smakmässigt insåg vi efter många år att ett av tricken var att ha i en liten gnutta socker i anrättningen men det förklarar inte texturen. Jag har också en känsla av att det tog en evinnerlig tid innan makaronerna blev klara, men det minnet kan ju vara ett utslag av barnets bristande tålmodighet.

När dottern somnat 19.53 var det bara att ta tjuren vid hornen.

Denna typ av pastarätt kan inte anrättas med italienska kvalitetsprodukter utan tarvar gammaldags makaroner av svenskt märke.  På kartongen bifogas generöst nog inte en utan två vägar till stuvade makaroner. Den ena vägen, som säkert skulle gett ett hyggligt resultat även för en amatör som jag, känns bara inte rätt. Enligt denna metod kokar man makaronerna separat för att sedan slå över en stuvning som man slängt ihop vid sidan av. Jag minns bara en kastrull i farmors kök och får sålunda ge mig på variant nummer två, som känns lite mer husmans-hard-core. Enligt denna kokar man först upp mjölken och tillsätter sedan makaronerna som får puttra stillsamt på låg värme i 25 minuter. För att sedan smakas av med salt, peppar och lite muskot.

Jag börjar, redan lite ångesttyngd, koka upp mjölken, det tar tid men det blir, peppar peppar, ingen storm i mjölkkastrullen. När makaronerna puttrat på i 15 minuter och jag innombords redan börjat fira min makaronitriumf bränner mjölken fast i botten. Många onda tankar och fula ord.  Ett kastrullbyte, lite extra mjölk och ett par djupa andetag senare ser det åter lovande ut. Jag börjar misstänka att det kan löna sig att laga ett större antal portioner, för att inte all mjölk skall koka bort.

Under den långa väntan har jag i sann Kicki Danielsson/Grabbarna på Fagerhult-anda börjat äta rå falukorv för att hålla kurret i magen i schack, till mitt försvar kan jag bara anföra att det var en high-end produkt från Wings chark som smakade riktigt bra!

Nåväl så småningom är maten färdig och jag lägger upp min version av stuvade makaroner och (nu) stekt falukorv på en av farmors gamla Gröna Anna tallrikar och avnjuter middagen med en smula nostalgi och en stor klick ketchup.

I morgon blir det fisk i vit sås för min del, frågan är vad far ämnar äta?

//Emma

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Falukorven med de mjölkstuvade makaronerna. (Far äter ute)

  1. palsternackan skriver:

    Tack för inlägget!
    Som tidigare rapporterat är jag ju inte falukorvens främste förespråkare så visst är jag glad över att ha smort kråset med bjudbuffé istället. Men om möjligt ännu gladare är jag över att få läsa ett så ypperligt författat inlägg. Och ja, det blir naturligtvis kompensation i framtiden.

    /Björn

  2. Linn skriver:

    Jag älskar stuvade makaroner men har kämpat i åratal (något enfaldigt) med att få till just krämigheten. Jag får enbart till en soppig stuvning, vilket egentligen inte är så konstigt eftersom det bara är mjölk som kokas, och därtill ganska soggiga makaroner som fått koka på övertid i väntan på att krämigheten i stuvningen ska uppstå som genom magi eller annat jag inte har del i. För en tid sen gav jag mig därför på det andra receptet, det som stipulerar fusk och två kastruller, och nu är allt bra igen. Det känns fel att göra så, men det smakar rätt. Man kokar sina makaroner till tillfredsställande tuggmotstånd och blandar sedan ner dem i en redan förfärdigad och smakfulländad stuvning. Man ska kanske inte alltid krångla till det.

    • Emma skriver:

      Härligt att höra att de finns fler med en fäbless för något så oglamoröst som stuvade makaroner. Gårdagens tappra försök resulterade i förhållandevis bra makarontextur men alldeles för lite stuvning och inte blev de som farmors. Efter lite kommunikation med min egen mamma tror jag att farmor kan ha kört med mer mjölk än stipulerat för att sedan toppreda på slutet vid behov. Osäkert men möjligen värt ett försök.

      //Emma

  3. Karinko skriver:

    Inlägget medförde i vilket fall att dagens middag kommer bli just stuvade makaroner och falukorv. Alltid vanskligt att koka upp mjölk med två minderåriga barn i huset. En gång medförde makaronkoket också en fullständigt kökssanering. Har legat lite lågt med stuvandet efter det…

    • palsternackan skriver:

      Mjölk är riskabelt men själv lyckades jag bränna fast frukostgröten rejäl i torsdags. Brandvarnaren hade inte kommit upp efter renoveringen, nu har vi köpt en ny.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s