Fisk i vit sås (Far kommer hem, VÄNDER PÅ STEKEN, och går igen)

I enlighet med Palsternackans bud åt jag igår ute, fjärran från kök och dator. Lyckligtvis antog mor i huset utmaningen att steka falukorv och stuva makaroner som sin farmor. Inte nog med det, på ett extremt kompetent och för undertecknad vilsamt vis axlade hon även manteln som palstersnackare – tur för far, mor ror i land.

Mycket i Palsternackan de här dagarna handlar om lördagens stundande herrmiddag och den surstek som skall vara dess piece de resistance och som sedan några dagar ligger i mustig marinad i kylskåpet. Enligt dagens order i Palsternackan skall far sålunda först komma hem och vända på först sursteken och därefter klacken och bege sig ut och lämna resten av hushållet vind för våg med fisk i vit sås. Eller? Det faktum att far vänder på klacken och beger sig ut på stadens gator, torg och allmänna inrättningar utesluter faktiskt inte att hustru och dotter gör det de också. Det var precis vad de gjorde, hela familjen begav sig till puben Red Lion i Majorna med hopp om att få krävan fylld.

Väl innanför dörrarna på krogen, som förvisso bara hunnit varit öppen en knapp timme och var i princip folktom, noterade vi att den verkade så gott som fullbokad. Inga problem dock, bokningarna tiden kring rörde aftonens fotbollsmatch och vi räknade med att vara färdiga i god tid tills dess. Om inte annat skulle nog dotterns tålamod med tillvaron i barnstolen tryta snabbare än Alan Ford hinner väsa ”Sweden, do they even play football?” i Viasatreklamen.

Fisk i vit sås kan näppeligen betecknas som en pubklassiker, men för att i någon mån leva upp till Gastronomariumets bud valde mor fish n’ chips med en tämligen ljus remouladesås medan far valde chili med vetetortillas, majscrème och jalapeños. Som kompensation för gårdagens insats fick mor svalka strupen med en Red Seal Ale medan far tog bilnycklarna och alkoholfritt. Fish n’ chipsen på Red Lion hör till de bästa i stan, ett par rejäla sejbitar i fluffig frityrs med fräsch sallad, krämig remoulade och tjocka pommes frites som fick sig en dos maltvinäger efter att dottern trugats med några. Far var nöjd även han med den mustiga chilin, den söta majsen och het-syrliga jalapeñon. Kanske hade portionen kunnat vara lite större, låt vara att dottern lät sig väl smakas av kött, bönor, tortilla och mammas pommes. Vi hade nog kunnat bli sittande bra länge om inte dottern varit av åsikten att det var dags att upptäcka världen lite mer.

Imorgon stannar far och resten av familjen hemma, inte särskilt konstigt då det vankas Wallenbergare.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Fisk i vit sås (Far kommer hem, VÄNDER PÅ STEKEN, och går igen)

  1. Anna D skriver:

    Eller menas det att far går ”igen”. Vit spökfisk således?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s