Joppes räksallad

Palsternackans namnvecka går oförtrutet vidare, idag landar alltså ”Joppes räksallad” på de edsvurnas bord. Till skillnad från ”skinka” i ”Carêmes skinka” ger ”räksallad” i ”Joppes räksallad” en mycket träffande beskrivning av vad det blir för mat. En anrättning som förutom räkor bland annat innehåller sallat, färska champinjoner, tomater, hårdkokt ägg samt sparris alternativt haricots verts. Men vem är då Joppe?

Medan Carême är välkänd bland kalenderbitande gourmetomaner över hela världen är Joppe inte någon i vart fall undertecknad hade hört talas om förrän det var dags att laga den räksallad som bär hans namn. Salladen skapades 1947 på Teatergrillen för att hedra nyutnämnde dramatenchefen Ragnar ”Joppe” Josephson, när Rossini fått en Tournedos och Melba fått persikor var det väl inte mer än rätt att Joppe fick en räksallad? Han lär i vart fall blivit tillfrågad av Tore Wretman om han inte misstyckte vilket han inte gjorde så länge han inte gick samma öde till mötes som Lindström – alla kommer ihåg biffen men vem var Lindström?

Med facit i hand kan man knappast säga att han heller gick det ödet till möte. Det är i och för sig säkert få utanför teater- och mer specifikt Dramatenkretsarna som kommer ihåg Joppe men jag dristar mig ändå gissa att ännu färre minns själva räksalladen. Den återfinns ej längre på Teatergrillens meny och när jag slog dem en signal för att förhöra mig om man trots allt kan få in en tallrik fick jag inget svar, kanske är de kloka nog att screena samtal från spritt språngande gastrovettvillingar.

Bortglömd mat, alltså inte sådan som legat längst bak i kylen i tre-fyra veckor och mognat utan den som fallit i glömska men åter tagits till heder, är något jag uppskattar så jag var sugen på att göra ett försök. Det föreligger dock stora skillnader i råvaruutbud när man jämför 1947 med 2011, inte bara för att man när salladen skapades fortfarande ransonerade många livsmedel sedan kriget. Artiklar som champinjoner, isbergssallad och tomater var på den tiden lyxartiklar som verkligen hörde hemma på finkrogen – nu för tiden är de vardagsmat. Och att servera råa grönsaker på detta sätt var även det något på den tiden ovanligt som få svenskar idag kan bli särskilt imponerade av. Jag tror detta kan vara en av orsakerna till att Joppes räksallad är föga känd idag – räkorna undantaget är ingredienserna alldeles för alldagliga. Jämför man med Tournedos Rossini som överlevt tidens tand är såväl oxfilé som gåslever alltjämt dyra råvaror.

Men hur smakade då räksalladen? Precis som man kan föreställa sig, som en sallad med vinägrett och räkor. Helt OK käk, och ganska lättlagat, men inget jag skulle bjuda på om det var kalas. Då ligger Tournedos Rossini bättre till, men det blir det först på måndag, imorgon är det ironiskt nog Lindströms biff.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s