Den redda Vårsoppan Kärlek och grädde!

Visst har jag stundtals beklagat mig över Palsternackans tunga vintermat som fokuserar tämligen hårt på kött, potatis, grädde och smör. Å andra sidan är det delvis ett utslag av säsongsanpassning, nu när vårlökar och vitsippor ler i kapp med den värmande solen börjar även Gastronomariumet släppa in grönsakerna i den gastronomiska matchen. Så tolkar i vart fall jag termen vårsoppa, en lättare, fräschare historia än vinterhalvårsklassiker som ärtor med fläsk eller gulaschsoppa.

Den soppa jag själv associerar till om jag läser ”vårsoppa” är en av de verkligt klassiska primörerna – nässelsoppa. När jag var liten brukade mamma och jag plocka späda brännässlor i ett dike i närheten av sommarstället och koka soppa på dessa, serverad med hårdkokta ägghalvor. Stundtals drömmer jag mig fortfarande tillbaka till det där diket med sina nässlor, som jag minns det förekom de i extremt rikliga mängder men nog kan det vara så att minnet spelar mig ett spratt. Redd med grädde var dock aldrig min barndoms nässelsoppa även om det var en riklig portion kärlek i den, som sig bör när man själv varit med och plocka ingredienserna.
När jag blev lite äldre dök förresten kirskålen upp som alternativ till nässlorna. Tidigare hade de hållit sig i trädgården men plötsligt dök de upp i köket som först soppa. Efter några år med den började mamma istället laga en utsökt paj på kirskål, något hon för övrigt skall göra även i år till påsk.

Grädden i Gastronomariumet gjorde dock att mina tankar gick i helt andra banor än nässel- eller kirskålssoppa, ängamat var mer i linje med mina tankar. Hustrun kom att tänka på sin barndoms grönsakssoppor. Under somrarna besökte hennes familj diverse självplocksgårdar där allsköns grönsaker och rotfrukter införskaffades. Vid hemkomsten lagades så en grönsakssoppa på de nyskördade vegetabilierna och den soppan fick sig allt en skvätt grädde som avslutning. Måste tillstå att jag har svårt att tänka mig något bättre vis att njuta av nyskördade grönsaker än att laga en god soppa på dem, skall försöka komma ihåg att göra det till sommaren.

För dagen blev det dock vanligt köpegrönt; lite färsk lök, knippmorot och rotselleritärningar fick svettas i smör och sedan puttra i kycklingbuljong en halvtimme eller så. Med några minuter kvar av koktiden tillsattes blomkålsbuketter och späda brytbönor. Ytterligare lite senare grädden, några tomattärningar, finhackad persilja, dill och timjan, lite vitvinsvinäger och som kronan på verket en äggula för att runda av ytterligare. Rörde lite slarvigt precis då äggulan gick i så tyvärr blev det lite rester av koagulerad gula som grumlade soppa lite. Smaken däremot, var väldigt bra; örtig och med smakerna av alla olika grönsaker och en god balans mellan grädde och vinägersyra. Väldigt gott och något helt annat än Findus grådassiga burksoppa som stod på bordet för några dagar sedan.

På bordet imorgon står en fiskart som debuterar i Palsternackssammanhang, nämligen kummel. Skall bli kul för det var det många år sedan jag lagade.

 

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s