Omeletten av de målade påskäggen. De stuvade murklorna däri.

Palsternackans av Påsken påkallade äggfrosseri leder oundvikligen till den sorts äggrätt som berett mig störst bekymmer någonsin. Jag har lagat många stekta, hårdkokta och löskokta utan större problem. Förlorade är ju lite knepigare men de brukar gå bra de med, så även äggröra, suffléer och italiensk och fransk maräng. Vaniljsås, vaniljkräm och glass är annan mat som förlitar sig på ägg och som jag brukar gå i land med, jag fixar t.o.m. en spansk tortilla om det kniper. Men en fransk omelett med krämigt inre inkapslat i ett mjukt och följsamt hölje utan tillstymmelse till stekyta är något jag helt enkelt inte behärskar.

En klassisk fransk omelett innehåller blott ett fåtal ingredienser och för att få till den gäller det att sätta samman dem på precis rätt sätt. Det är matlagningshantverk när det är som bäst med förutsättningar liknande de för spelet ”Mastermind” – ” A minute to learn, a lifetime to master”. Föga överraskande har den franska omeletten blivit ett enkelt och effektivt sätt att testa kockars skicklighet. Föga överraskande kom den så småningom som ett avgörande moment i ”Sveriges Mästerkock”. Och föga överraskande fick jag problem med den.
När jag sökte till programmet insåg jag att det var en överhängande risk att det förr eller senare skulle bli omelettlagning. Hade tänkt köpa en stekpanna lämpad för omelettlagning men det blev liksom aldrig av, något jag onekligen fick goda skäl att ångra. Den gången klarade jag mig med nöd och näppe kvar men jag kan inte säga att jag utvecklats som omelettlagare sedan dess.

Idag var det dock dags att göra ett nytt försök med omelett, och fylld med stuvade murklor till på köpet. Att göra ett gräddstinn stuvning med torkade toppmurklor erbjöd mig inga problem. Så heller ej att blanda själva omelettsmeten, höll mig till vatten den här gången och lät grädden hålla sig i stuvningen. Slutligen var det dags att grädda själva omeletten. Verkade gå ganska bra i början, jag rörde en del i smeten och fick volym. Att få den färdig tog dock lite mer tid än jag hade hoppats på och jag var rädd att den skulle få färg. Lossade den i kanterna, hällde på stuvningen och började vika upp, kanske inte heltigenom gul men heller ingen färg att tala om. Det var först när jag skulle lägga upp den som det verkligen gick åt skogen; omeletten rämnade, stuvningen rann ut och hela alltet såg tämligen sorgligt ut, det blev kort sagt pannkaka. Hustrun hoppade dock in som mat-stylist och räddade upp situationen så i vart fall ena portionen såg riktigt bra ut. Gott smakade det också, och konsistensen var bra den med. Men om jag skall jag komma någon vart med omelettlagandet får jag nog öva mer.

Morgondagens ägg dyker upp som glass, sockerkaka och maräng i ”Fürst Pücklerska tårtan”, men först efter att vi njutit ”Lammkylen Royal”.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s