Renskavet med äggröran

Inför sin första rymdresa i december 2006 skulle Christer Fuglesang enligt gammal rymdsed komponera en meny för besättningen. Under sin tid på Esrange utanför Kiruna hade Nackasonen fått upp smaken för ren, något han ville bjuda ISS övriga invånare på. Detta visade sig dock ogörbart då ren inte anses vara människoföda i USA, speciellt inte i juletid, eftersom det är Tomtens dragdjur. Man kan väl inte äta upp Rudolph, Blitzen och de andra renarna? Fuglesang fick helt sonika bjuda på älg istället. Sådana problem har inte jag, skriver Palsternackan ren är det självklart ren som gäller.

Många sörlänningar som jag gör säkert sin första bekantskap med detta köttslag just via fryst renskav. Kommer inte närmre ihåg hur den serverades första gången jag åt det men säkerligen i någon gräddig sås. Jag tyckte det smakade bra men var inte överdrivet entusiastisk. Desto mer imponerad blev jag första gången jag åt souvasskav, alltså skivat kallrökt renkött, med potatismos och lingon. Souvasskaven är betydligt tjockare än vanlig renskav vilket gör den lättare att tillaga med rosa kärna och dess tämligen milda röksmaken är delikat. Tyvärr är det är lite svårt att komma över souvasskav i Göteborgstrakten men jag ser till att köpa på mig när jag får chansen.

Om man nu inte har souvasskav utan ordinär renskav, hur går man då till väga för att optimera sin måltid? Renskav i gräddsås med äggröra låter ju gott och väl men nog kan man göra något mer med den? Att använda messmör i såsen, inte minst till vilt, är ett trick jag tycker låter mycket tilltalande men jag har dessvärre inte riktigt lyckats med det. Just idag hade jag dock extra goda förutsättningar i form av ett äss i ärmen. I helgen besökte vi nämligen Lillängens Gårdsmejeri utanför Sunne, och bland annat införskaffade deras smaskiga getmese. Vi har besökt Lillängens ett flertal gånger under de senaste åren, inte bara för att de håller hög kvalitet och kommer med nya spänande produker, utan även för att det är ett mysigt ställe drivet av entusiastiska människor.
Helt i enlighet med mina förhoppningar lyfte mesen, som har en lite kärvare och syrligare smak än det vanliga messmöret, såsen ett flertal snäpp. Tillsammans med krämig äggröra med färsk timjan samt picklad blomkål blev det en smärre succé och något jag gärna serverar igen, kanske som helgfrukost en lat lördag. Vi får se om nästa Palsternacksmåltid, ”kycklinglevergrytan”, får lika gott omdöme.

 

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s