Det stora svenska Smörgåsbordet med sina…ja, ja, ja…

Mitt förhållande till smörgåsbordet är lite komplicerat. Älskar är ett starkt ord men jag kan utan tvekan säga att jag älskar smörgåsbord, öl och snaps. Samtidigt kan jag ha lite svårt att njuta av det i fulla drag då jag äter det så fruktansvärt långsamt. På jul t.ex. hinner övriga ofta klara av såväl köttbullar som skinka innan jag ens ätit upp sillen. Just i juletid är det knappast något stort problem, man får ju möjlighet att njuta den maten även dagarna efter julafton.
Förutom vid de traditionella högtiderna äter jag inte smörgåsbord så ofta men det har hänt att jag dagdrömt om att skapa stora smörgåsbord med den optimala uppsättningen maträtter, och drycker, samt en närmast oändlig tid att njuta av godsakerna. Beskrivningarna av julmaten i ”Det stora taberaset i Katthult” och smörgåsbordet på Hotel Horn i ”Bock i örtagård” är typiska exempel på vad jag skulle vilja uppnå och som får snålvattnet att rinna till ordentligt på mig.

Egentligen står det smörgåsbord först 1:e maj i Palsternackan men för mig blir det lite upp-och-nedvänt. Siste april, Valborg, är för mig nämligen så gott som synonymt med sillunch, en sillunch med även andra ingredienser – helt enkelt ett smörgåsbord! Sedan studietiden har jag med ett fåtal undantag årligen börjat mitt Valborgsfirande med InälfvornasSillunch. En tillställning som lockar mängder av nya och gamla kåraktiva. Det blir kära återseenden varje år med uppvisande av nytillkommen avkomma samt dito rynkor och gråa hår och man får åter höja en bägare med folk man kalasade regelbundet med för fem-tio-femton år sedan. Även detta år blev det succé, och det faktum att det Valborg inföll på en lördag gjorde uppslutningen ännu bättre än vanligt. Jag hade väldigt roligt, så roligt att mina föresatser att fotodokumentera smörgåsbordet och inte minst kalasfolket gick helt om intet, tack för bilden Hans!
Och tack Napoleon Bonaparte för slaget vid Marengo år 1800, utan vilket vi imorgon hade stått utan mat eftersom det då vankas ”Kycklingen Marengo och Glassbomben”.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s