Dilammet med vårens första murklor, potatisgratängen. Runder burgunder!

Dilamm, en specialitet som man med lite tur kan få tag på kring påsk, är som namnet antyder ett mycket ungt lamm, sisådär 6-10 veckor gammalt. Eftersom det är såpass ungt och uppfött på mjölk skall det vara såväl mört som tämligen milt i smaken. Mörhet har jag verkligen inget att invända emot men det största problem jag upplevt med lammkött, inte minst de ”fina” styckdetaljerna från svenskt lamm, är att det stundtals smakar för lite lamm. Att då betala mer för en bit lamm som delvis är berömt just för att det smakar mindre lamm än vanligt verkar kanske inte helt genomtänkt. Tur då att Palsternackan är på plats att guida en villrådig matlagare rätt i charkdjungeln. Styrkt av Gastronomariumets bud, samt en av närheten till löning relativt uppsvälld plånbok, köpte jag en bit dilammytterfilé och tröstade mig med att priset ändå inte var så farligt i förhållande till de hummermåltider som avnjutits.

Om det är svårt att komma över dilamm är det inget emot utmaningen att vaska fram färska murklor. Har aldrig sett sådana i butik utan bara plockat dem själv och då enbart stenmurklor. Efter att ha läst moderna svampböcker har jag dock blivit allt för rädd för att äta av denna giftiga delikatess men konsumerar gärna de ofarliga toppmurklorna. Har sedan länge ett förråd torkade sådana i skafferiet och idag var det läge att tulla lite på detta förråd.
En välgjord potatisgratäng är förvisso god men i mitt tycke väl stabbig och oelegant för att få sällskapa dilamm, valde istället stekta späda morötter och smörkokt färsk lök.

Nöjd med den stundande måltiden ville jag dela med mig av mina förväntningar till bekantskapskretsen varvid följande meningsutbyte tog plats på Facebook:

19:34 (Jag) Runder burgunder i glaset, rödhaken har fattat poste i högsta granen och dilammet väntar på pannan

20:00 (Sysslingen) Springer kanske förbi er om en kvart och snappar upp det…

20:05 (Hustrun) Kom förbi bara!

22:40 (Sysslingen) Sällan har en löptur varit så trevlig, innehållit rött vin i så många former eller haft så många smaker. Klockade 0,4km, det fick räcka…

Gott sällskap är utan tvekan den bästa förutsättningen för en oförglömlig måltid. Men en mör bit dilamm och en god Bourgogne gör ju sitt till de med, liksom överbliven vaniljglass och kokt torkad frukt från Herrmiddagen och en bit Blå Get från Lillängens. Och vår gamla vapendragare 2040.

Allt är dock inte bara unga djur, i morgon hamnar kokhönan i grytan tillsammans med rotsaker. Till detta persiljesås.

 

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Dilammet med vårens första murklor, potatisgratängen. Runder burgunder!

  1. Ecke skriver:

    Som min kusin en gång yttrade och troligen mången före honom: alkohol och god mat har många gånger räddat mig undan idrottsligt fördärv.
    Just denna kväll lätt jag mig inspireras och se så bra det blev. Göteborgsvarvsmässigt kan det nog kvitta lika, ligger så långt efter i försäsongsträningen att träningsdagboken tror att det är januari…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s