Rabarberpajen med sin mjälla sås på stångvanilj

Då var det dags igen, hustrun kallas in från den bloggastronomiska avbytarbänken. Denna gång är inte skälet att Palsternackan föreskriver det eller att Palstersnackaren tappat styrfarten. Det är ej heller ordinarie bloggares pågående Italienresa som är skälet utan helt enkelt att dagens Palsternacksrätt är en av de få rätter undertecknad helt frivilligt och utan prestationsångest griper sig an i köket.

Rabarberpajen med sin mjälla sås på stångvanilj blir i min uttolkning en gammal hederlig smulpaj, efterrätten som definierar min barndoms försomrar. Smaken av rabarber får mig att känna grusgången under ovana fötter och lukten av försommarregn på varm asfalt . Visst var jag betydligt mindre då men jag minns ändå rabarbern i vår trädgård som enorm, bladen kunde förvandlas till hattar och stjälkarna ätas direkt doppade i socker under (barnslig) förtjusning över syrans drag i käkmusklerna.

Smulpaj är något som känns så bekvämt att jag i vanliga fall lagar det ur hjärtat eller kanske snarare på en höft, men för Palsternackan tänkte jag göra lite research. Några snabba slagningar på nätet senare insåg jag att det nog finns lika många recept som smulpajsbagare och gick därför tillbaka till min höftade verklighetsbeskrivning. Den ingrediens som fattades mig mest i bl.a. receptet på smulpaj.se var havregryn som enligt min mening ger både bättre smak och textur åt själva smulet, en ingrediens jag däremot aldrig använt i smulpaj är margarin. Det blir faktiskt godare med smör. Summan av smulpajskardemumman är trots pekpinnarna att smulpajen gör sig bäst höftad och personlig.

Vår smulpaj avnjöts med makens vaniljsås och en förnimmelse av barndomen. Dock inte idag utan som efterrätt till förra veckans nässelsoppa och sålunda sitter gräsänkan här i sin ensamhet och kan bara minnas.

Men när katten är borta kan råttorna hemfalla åt sina mörkaste matlustar. Så i min ensamhet har jag i afton dinerat på cheesy beanos, en stadig brittisk rätt som blev mitt comfort food No 1 under en postgymnasial Skottlandsvistelse. Det hela är enkelt, rosta två skivor bröd (idag lyxade jag till det med ett ljust surdegsbröd) och smöra, häll över en burk värmda bönor i tomatsås och riv över ost efter humör. Helst skall hela anrättningen köras på grill en liten stund för att få den rätta ytan. Jag kan misstänka att maken avnjutit något betydligt mer avancerat på plats i råvarornas förlovade rike, men jag är mätt och lite skamset nöjd. Vad morgondagen bjuder återstår att se, Palsternackans tidsresande gör mig yr, det är tur att det är maken och det sofistikerade Excelarket som styr.

//Hustrun

Rabarbersmulpaj

8 dl rabarber skalad och skuren i ca 1 cm bitar
1dl strösocker till rabarbern

Smulet

6 dl vetemjöl/havregryn blandas efter behag
175g smör
1,2 dl socker

Lägg rabarbern i en smörad pajform, strö över socker. Knåda samman smulingredienserna för hand och fördela över rabarbern, blir det inte nog mycket gör lite mer, man måste ha ordentligt med smul.

Grädda på 225°C i ca 20minuter

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Rabarberpajen med sin mjälla sås på stångvanilj

  1. Madde skriver:

    Du är en mycket värdig avbytare!

  2. Emma skriver:

    Man tackar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s