Osso Buccon!

Visst, jag är lite smått insnöad på det här med långkok. Jag kan gå igång ganska bra på en ox- eller griskind, en välkokt bit högrev eller lägg från gris, lamm eller, aktuellt just idag, kalv. En välkokt bit kalvlägg med märgben, tjock sås med vitt vin, tomat, lök och selleri samt toppingen gremolata – den i sammanhanget obligatoriska kryddblandningen med finhackad persilja och vitlök samt citronzest, är precis den sortens mat som får mitt snålvatten att rinna till.

Lite tur får man väl ändå ha då man äter enligt Palsternackan? Tänk att det skulle slumpa sig så lyckligt att det skulle stå Osso Bucco i Gastronomariumet just då jag besökte Milano. Nåja, visst fick jag flytta den ett par dagar för att optimera ätupplevelsen men inte mer än vad som kan anses rimligt. Med tanke på den italienska säsongstrogenheten var jag dock lite orolig att det kanske skulle vara svårt att beställa osso bucco i maj. Det är inte den lättaste av rätter så jag befarade att det skulle anses som mat för de kallare månaderna, samtidigt är det ju gott om turister i Milano som säkert förväntar sig att kunna köpa de lokala specialiteterna oavsett tid på året. Efter att ha fått restaurangtips från en milanesare kände jag mig dock rätt säker på att komma över käket och i mycket gott sällskap av ett par andra konferensdeltagare begav jag mig till restaurangen.

Milano är ju en turiststad och som på så många andra liknande ställen hade kyparna lite inkastarpotential. På menyn återfanns dock, listat bland specialiteterna, osso bucco med risotto milanese, den traditionella milanesiska risotton med saffran och benmärg. Just att dessa serverades tillsammans förvånade mig, annars är det ju konventionen i Italien att först servera stärkelserik mat som pasta och risotto under titeln primo piatti medan kött och fisk därefter äts för sig som secondo piatti men nu insisterade kyparen på att osso bucco och risotto var som ler och långhalm.

Lite rostat bröd med lardo di colonnata, ryggspäck från gris kryddat och lagrat i marmorfat, slank ner innan osso buccon stod på bordet. Riktigt mör och fin kalvlägg, välbalanserad sås och en krämig och fin risotto. Som ofta i Italien saknade den kanske lite i presentationen men smaker och texturer var perfekta. Hade glömt kameran på hotellet men med gemensamma krafter dokumenterade vi maten med urgamla mobilkameror och det tog en teknologie doktor och två LCA-experter duktigt med tid att blåtanda över de gryniga bilderna till datorn.  Avrundade med en crème caramel och en aningens väl tilltagen nota men vi hade väldigt trevligt och maten smakade bra så vi kunde nöjda strosa genom gränderna hem till hotellet.

Imorgon föreskriver Gastronomariumet en rabarberpaj men det är ju så gott så den åt jag för flera dagar sedan.


Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Osso Buccon!

  1. Icy skriver:

    Tjena Björn! Varför tillagar du ingenting med björnkorv i? Det blir ju lite vitsigt. Haha. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s