Som rapporterat i samband med de fyllda paprikorna lider jag av en svårartad dolmefäbless. Ibland tenderar jag dock att hylla själva dolmeprincipen väl mycket, att skapa vackra paket räcker inte, de måste fungera med fyllningen också. Vanliga kåldolmar med vitkål och fläsk eller blandfärs kan förvisso bli ganska estetiskt tilltalande om man får till den rätta färgen och glansen på dem. Ännu vackrare dolmar anser jag dock att man kan få med den krusiga savoykålen är, den har en unik struktur som ger väldigt mycket liv åt maten. Såhär års är den dessutom, som många andra kålsorter, betydligt saftigare än senare på året. Nästan lika saftig som sallad kan jag tycka, och för dagen fick savoykålen faktiskt ersätta salladsbladen i titeln. Lammfärsen fick sin kryddighet från vitlök, finhackade svarta oliver, hackad vårlök och svartpeppar. Begick dock ett litet misstag vid gräddningen av dolmarna, de blev aningens för varma under gratineringen varvid de tappade en del i vätska och i samband med det följde även en del av de kryddiga smakerna med ut. Det smakade under alla omständigheter bra, om än inte fullt så kryddigt, tillsammans med råstekt potatis och citroncrème fraïche. Inför morgondagen laddar Gastronomariumet med paj, en typ av mat som kan verka trivial för många men som är en utmaning för mig.
palsternackan 