Pingstforellen Med TORRT vin.

Forell är ett från början tyskt ord som betyder öring. När den nordamerikanska Stillahavs-arten ”rainbow trout” importerades till Europa i slutet av 1800-talet fick den det tyska namnet ”Regenbogeforelle”. Fisken kom snart även till Sverige där den fick namnet regnbågsforell och så småningom regnbågslax. Att den reste så vitt och brett över världen beror på att den är relativt lätt att odla. Däremot, och det skall man nog vara tacksam för, har den haft svårt att etablera sig som lekande art i vårt land. Den har fått många chanser dock, då den odlats i nätkassar i havet och dessa stundtals gått sönder och varvid fiskarna kommit ut i det fria. Som ung sportfiskare i Göteborg fick jag en och annan regnbåge, det numera vedertagna namnet på arten i vart fall bland sportfiskare, som slitit sig från odlingarna i Göta Älvs mynning och sökt sig in i Mölndalsån. Dessa fiskar hade levt ett tag i frihet och var inte sällan såväl starka som välsmakande.

Ett problem med de odlade regnbågar man kan hitta i fiskdisken är att de i mitt tycke inte allt för sällan har en lite dyig smak. Eftersom jag mer än en gång blivit besviken på bågar jag införskaffat för en rundlig slant drar jag mig för att köpa dem. Den här gången var det dock inget förhandlingsläge, Palsternackan anmodade forell. Som jag har förstått forellbegreppet handlar det inte bara om vilken sorts fisk som serveras utan även storleken, den bör vara i portionsstorlek. Någon dylik stod dock ej att finna denna pingstafton, en rensad på 8 hg, passande för tre personer snarare än en, fick det bli. Handlaren ville inte intyga dess brist på dyighet men hävdade att den i vart fall vuxit upp i bräckt vatten. Glad i hågen stoppade jag dess bukhåla full med salladslök, timjan, lagerblad, smör och citron och lagade den i ugnen inslagen i aluminumfolie. Visst blev fisken saftig och visst var det passande med kokt morot, färska lök och champinjon till. Men var det inte en lite dyig smak på firren trots alt. Kan inte säga annat än att jag var lite besviken på regnbågens kött. Återstår bara att hoppas på att familjen Salmonidae återupprättar sin ära imorgon medelst ”Den mjällkokta laxen, den färskupptagna, dillade potatisen och ”en till efemäraste molnighet uppvispade hollandaise” (G. Ekelöf)”.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s