Har vi haft de vanliga kåldolmarna?

Nej, faktiskt inte. Vi har haft såväl lökdolmarna som sommardolmarna, förvisso, men inte de vanliga kåldolmarna. De helt vanliga, ordinära kåldolmarna som är så goda. Visst, det är lite pill med kåldolmar jämfört med säg pasta carbonara. Röra ihop smeten är väl ingen stor sak men att förbereda kålhuvudet och rulla dolmarna tar sin tid, och därefter skall de kampera i ugnen trekvart. Så det är väl begripligt att få äter hemgjorda kåldolmar till middag en godtycklig torsdag. Samtidigt tycker jag de hör till den sortens mat som gå bra att förbereda och ha i frysen för att ta fram vid behov.

När jag lagar kåldolmar brukar jag göra köttfärssmeten utan något kokt ris i, en princip som passar bra när man håller igen på sockerartsintaget. I gengäld får man sätta i sig en hel del dolmar, speciellt när man heller inte har någon potatis till. Även om kåldolmarna smakade väldigt bra tycker jag nog att vintervitkålen lämpar sig bättre när man lagar sådan här mat. Den späda sommarkålen är ju delikat att stuva snabbt men med ett semilångkok som kåldolmar ger den mognare kålen mer karaktär och bättre stuns och den inneboende sötman lockas fram på ett fint vis under ugnsvistelsen.
Nästa Palsternacksmåltid är dock mer lämpad för sommartider, ”
Aïolin med den kokta kabeljon och grönsakerna”.


Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s