Hökarpannan, hög och intelligent

Hökarepannan låter i mitt tycke som rejäl husmanskost av typiskt Palsternackssnitt. Hade hört namnet innan jag började snacka palster men aldrig brytt mig om att redan ut vad det är. Själva hökardelen av ordet stötte jag gissningsvis på under mellanstadietiden då jag började samla på Svenska Mad som enligt uppgift i densamma gick att inköpa just hos ens närmaste hökare. Vilket väl säkert var sant på den tiden då ”hökare” är ett gammalt ord för livsmedelsdetaljist.

Traditionellt lagas hökarepanna på fläskkött, njure, potatis, lök och pilsner som får koka ihop till en gryta. Det har ju varit en del inälvsmat i Palsternackan och jag har framför allt fått smak för de kalvnjurerätter där njuren inte genomsteks. På en timme hinner den dock bli genomlagad många gånger om, t.ex. som i njurpajen Torbjörn. Och eftersom just det var en så sjusärdeles smaskig historia hämtade jag inspiration från den till hökarepannan och ersatte det torra lagerölet med en sötare skotsk ale, potatisen med morötter och för att få till de komplexa smakerna brynte jag grönsakerna ordentligt. Riktigt så mustig som njurpajen Torbjörn blev den förvisso inte men den smakade allt bra ändå.
Men hur bra smakar, frågar man sig då, den stundande Palsternacksrätten ”De med örtmajonnäsen övervällda Torskromskivorna med sina ägghalvor, de svarta oliverna och nypotatisen”?


Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s