Kronärtskockorna har kommit med det rörda smöret i sitt följe.

Så förföriskt enkelt och gott – ångande heta kronärtskockor att njuta med smör, salt och kanske lite citron. En annan innebörd av termen plockmat erbjuder de ju också i det att man plockar blad för blad, eller skalar av dem om man så vill. Och så sätt liknar de ju även det populäraste skaldjuret, räkan, i det att det blir ett socialt slow food när man äter dem. Det är i vart fall så jag är van vid att njuta dem från uppväxten, kokta och serverade som de är rakt upp och ned, plockande blad efter blad för att till slut få kalasa på den del av skockan som är motsatsen till det den heter – botten. När jag senare i livet lagat mat med kronärtskockor, till exempel en till lamm passande ”salt” variant på tarte tatin, där skockorna har sällskap av timjan och honung, får jag erkänna att jag hemfallit åt de konserverade.

Att använda hela färska och skära ut bottnen är en teknik jag inte fått tummen ur att prova förrän under inspelningen av Sveriges Mästerkock. Det var redan under ”elimineringsrundan” i gamla gasklockan i Gävle, då vi gick från 40 till 14, som skockorna paraderade i råvarudisken. Den gör sig som bekant utomordentligt bra på bild, något jag misstänker var ett av skälen till att kronärtskockan, såväl som stjärnanisen, förekom så pass flitigt i programmet.  Jag var inte med i den första utmaning som inkluderade kronärtskockor men tänkte att ”det där borde jag öva på”. Det blev förvisso aldrig av men jag läste på och när de sedan dök upp då det var tävling med italienskt tema lyckades jag domptera dem tillsammans med gnocci. Det gick ju bra och så även idag då jag åt dem som jag är van och som Palsternackan föreskrev, låt vara att jag tidigare inte vispat smöret. Men det är ju så lätt så det gör jag gärna igen.

Jag minns att jag som barn blev tillfrågad av mamma om jag ville ha en fjärdedel eller en hundradel av den paj hon nyss lagat och att jag förväntansfullt bad om hundradelen. Något ess på matematik har jag aldrig vart men den gången lärde jag mig något viktigt, dessutom fick jag mer än 1% av pajen. Har sedermera hört en liknande historia om Ingemar Johansson, härnäst är det dock varken paj eller Ingo utan cheesecake – Jack Dempsey style!

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s