Krusbärskrämen med sin gräddmjölk och det knattriga strösockret

När jag växte upp hade vi en krusbärsbuske på sommarstället. Den stod minst sagt olyckligt planterad i skuggan av huset och fick nog bara lite sol sent på eftermiddagen. Eventuellt var jordmånen inte den rätta eller så fick den inte den omvårdnad den behövde – som jag kommer ihåg det växte den inte över huvud taget under hela tiden fram till den dukade under. Några krusbär att tala om blev det heller inte, i bjärt kontrast till avkastningen från de tre röda vinbärsbuskar som stod soligare på en annan sida huset. Någon kräm eller liknande blev det sålunda inte från krusbärsbusken, de få bären som blev åt nog syskonen och jag som de var, eventuellt redan som kart. I trädgården där jag bor idag finns det också en krusbärsbuske som står lite risigt till. Den har förvisso fri sikt åt sydväst men är inklämd mellan hallonsnår, rosenkvitten och allsköns andra trädgårdsväxter så avkastningen från den är inte heller särskilt imponerande även om det blir mer än på min barndoms buske. Än mer finns det dock hos svärföräldrarna i deras prunkande trädgård, och där fick jag dessutom gentil assistans med såväl plockande som snoppande. Så blev det också en härligt mörkröd, sötsyrlig krusbärskräm – frisk, fruktig och med gräddmjölk för att ta udden av syran.
På detta följer ”Parisarna förstås! Mens vi minns Bastiljens stormning 1789”.

Annonser

Om palsternackan

Mat- och dryckesintresserad exilgöteborgare, deltagare i första upplagan av Sveriges Mästerkock.
Det här inlägget postades i Gastronomarium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s